Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stalten på tribunen, läto sig tjusas och förtrollas
av hennes sång.
Jag vill icke tala om applåderna och
ovationerna. Ni förstå mig nog, när jag säger, att
fastän över trettio år förflutit, sedan jag
lyssnade till och deltog i dem, så hör jag dem ännu.
Och som en lika stor — ja, kanske än större
bemärkelsedag har jag i hågkomst onsdagen den
11 juni 1884, ty då blev jag — på den tiden
en förfärligt »grön» tidningsman — presenterad
för divan, den blivande comtesse de Casa
Miranda. Älskvärd mot alla, rent av
oemotståndlig i sitt sätt, var hon nog vänlig att även skänka
mig några ord och önska mig, då hon fick höra,
att jag just så gott som anlänt från Stockholm,
framgång i det nya landet.
Det var på onsdags middag, som
Skandinaviska pressföreningen uppvaktade Kristina
Nilsson med en litografierad adress, försedd med
hennes eget och nio av föreningens medlemmars
porträtt. Jag vill minnas, att adressen var
inbunden i blått och förgylld sammet.
På onsdags eftermiddag ägde en utflykt rum,
som säkerligen aldrig skall förglömmas av dem,
vilka deltogo i densamma, Det var en färd på
den nära Minneapolis belägna Lake Minnetonka,
en härlig färd på den natursköna, mycket om
Mälaren erinrande insjön. Betecknande nog, bar
ångaren, som förde de lustfarande, också namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
