Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En applådsalva hälsar direktör Örtengren, han
höjer taktpinnen och den av många hundra man
bestående kören reser sig, och en halv minut,
efter det anslag gjorts å pianot, tonar »Hör oss,
Svea» genom jättelokalen. Hade Uppsala
studenter kunnat sjunga det fosterländska stycket
bättre? Det är möjligt, men jag tvivlar
storligen därpå. Gunnar Wennerbergs odödliga
skapelse måste huru som hälst givas da capo.
Efter det »stormen» lagt sig, riktas allas
blickar mot dörren till höger, vars öppning ett, tu
tre fylles av »Lunkans» jättegestalt.
Och när han tågar in, allt under det estraden
riktigt gungar under hans väldiga kroppshydda,
hälsas han av en sådan åska av applåder, att det
icke är utan, att han ser litet förvånad ut.
Det är ganska troligt, att Carl Fredrik
Lund-quist tillförene icke uppträtt inför en så på
samma gång stor som entusiastisk åhörareskara.
När »stormen» hunnit lägga sig, sjunger han
med härlig stämma hymnen ur Naumanns opera
»Gustaf Vasa», och när han kommer till
recita-tivet
»Adla skuggor, vördade fäder,
Sveriges hjältar och riddersmän!
Om ännu dess sällhet er gläder,
Given friheten liv igen ...»
då tåras månget öga i salen, och när de sista
tonerna förklingat, brister bifallsstormen ånyo ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
