Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och publiken låter sig icke nöja, förrän »Lunkan»
upprepade gåuger kommit in och erkänt
hyllningen samt till sist upprepat recitativet.
Thomas’ orkester skötte sitt ackompagnemang till
den vackra hymnen alldeles förträffligt.
Fru Östberg, som stod näst på programmet,
framkallade vid sitt inträde en ny applådstorm,
som ej blev mindre, sedan hon på ett mästerligt
sätt utfört grevinnans aria ur »Figaros bröllop».
Så bjuder orkestern på några »Svenska
danser», varefter »Lunkans» inträde blir signalen
till nya liyllningsovationer, viftningar med
näsdukar, stampningar, hurrarop m. m. Han utför
med både känsla och fin uppfattning Södermans
ballad »Tannhäuser».
Svenska Gleeklubben i Chicago sjunger
därefter under Örtengrens ledning »Neckens polska»
och Södermans »I bröllopsgården» och vare det
kort och gott sagt, att klubben visade sig vara
en heder för det svenska namnet och den
svenska sången.
De nummer, som härpå följa, äro en tysk
folkvisa och den bekanta »Fjorton år tror
jag-visst att jag var», sjungen av fru Östberg. Den
senare sången måste givas da capo.
Kom så »Du gamla, du friska, du fjällhöga
nord» (på den tiden hette det »du friska» i stället
för *du fria», vilket senare uttryck för övrigt
är det ursprungliga och — bättre), sjungen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
