Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sufflören, poem af U. U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
()ßju ff I ö r e n.
I ett hål är den plats, vid teatern jag fått,
Trettio tura på sin höjd uti bredd,
Men jag trifves der dock, är så nöjd med min lott,
Fast den icke af mängden är sedd.
Ej jag bråkar min hjerna med rolernas mängd,
Att dem lära jag nog är i fred;
Men jag är ändock den, som i tidernas längd
Måste hjelpa kamrater dermed.
Nu ridåen går opp, och en man träder in
Och publiken ser blicken mot jord,
Men till mig står hans blick, står hans tanke och sinn’
Och han lyssnar till hviskade ord.
Och han ljungar dem fram, och så skönt är hans spel,
Att publiken förtjust ger applåd,
Men den vet icke af att jag också har del
Deruti genom hviskande råd.
Och der synes en tärna så tårögd och blek,
Hennes sorg den är djup, den är gill,
Ty hon sjunger om honom, som grymt henne svek,
Men af mig får hon orden dertill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
