Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche, poem af Frans Hodell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Hvem ler ej ännu åt Blackstadius,
At ■Rika morbror, Dardanell, Konjander,
At Filman, åt Bautastenius,
At Döden Fadder, Sjövall och Öländert
Hvems hjerta börjar icke slå, så käckt,
Framför hans bild af Engelbrekt?
Och, mycket mer än kanske mången vet,
Han räckte hjelpsam hand åt nödställd nästa;
Han ifrade så varmt för jemnlikhet,
Och som exempel gaf han sjelf det bästa;
Han hade, broderligt, hvarhelst han gick,
För en och hvar en vänlig nick.
Och när det kräfdes »sjunga ut» ibland
Mot dem, som makligt uppå höjden throna,
Då var det han, som saken tog om hand
Och som förtjente sin uiedborgarkrona;
Ty, utan bäfvan, då lian masken slet
Från höge Herrars dristighet.
Och när han hörde hycklarns fadda ljud,
Med styrka tog han bladet ifrån munnen:
En predikant i enkel skarpskyttskrud
Ar källa frisk mot ljumma dogme-brunnen,
Och Guds välsignelse oss ymnigt ges
På golf af blommor och af gräs.
På sådan grund hans lefnad hvilade,
Och ung var själen än i dödsminuten.
Till tolfte Karl med bud han ilade
Från bilden här, uti metallen gjuten.
Frid öfver stoftet! ... Ack, hvem vill, hvem kan
Sä lefva och så dö sorti han?!
Frans Hodell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
