Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På denna och andra sidan ridån, af Bb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
I början fick publiken ej applådera, förr än tecken
dertill blifvit gifvet från den kungliga logen. Först mot
slutet af nämnde år lästes på affischen konungens "nådiga
tillstånd" för parterren och logerna att få applådera, utan
att afvakta början dertill från de kungliga. Af erkänsla
derför egnade publiken första applåden åt det kungliga
huset, när dess medlemmar samma afton inträdde i sina
loger. Sedan blef det brukligt, att de kungliga vid sitt
inträde i teatersalongen emottogos med handklappningar,
då någon märkligare tilldragelse hade inträffat. Så t. ex.
vederfors drottningen denna hyllning samma dag det hade
blifvit kungjordt, att hon befann sig i välsignadt tillstånd.
Enthusiasmen stegrades ofta i salongen till den grad,
att det gick öfver gränsen af det tillbörliga. Man icke
blott applåderade mera anslående ställen i pjeserna, utan
man rent af var nära deran att sjelf gripa in i handlingens
gång. Så t. ex. vid uppförandet af operan "Gustaf Wasa"
ropades allmänt från parterren åt de deri uppträdande
svenska krigarne, när desse anföllo danskarne: "slå på,
slå på!" Ja "en viss ung herre" (månne Gustaf Adolf?)
berättas ha vid danskarnes anryckande knutit näfven och
högt utropat: "der komma de tusan djeflarne!"
Anmärkas bör, att allmänhetens stämning mot Danmark på den
tiden ej var den bästa.
Man vet, att i en teatersalong den obetydligaste
tilldragelse ofta förmår att uppväcka den största oro och
förvirring bland åskådarne. Så berättas från denna tid en
dylik händelse. En råtta hade nemligen en gång på något
sätt förirrat sig in i den loge, som begagnades af
hertiginnan af Södermanland och hennes hofdamer. Rädslan,
som detta lilla djur förorsakade bland dem, var alltför
synbar för att man icke genast i de närmaste logerna
märkte, att något ovanligt hade inträffat, — men hvad?
— en olycka, en öfverhängande fara? — det gaf man
sig icke tid till att taga reda på i sin förskräckelse, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
