Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abies - Ablaktering - Abobra tenuifolia - Abronia umbellata - Absinthium - Absorptionsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ablaktering—Absorptionsförmåga
3
m. hög art av synnerligen kraftigt och
ståtligt utseende, brett pyramidformig. Barren
platta, mörkgröna och mycket glänsande
samt sitta mycket tätt utbredda utmed
skotten utan att vara tvåradiga. Kottarna
spol-formiga, mörkt orangebruna, 15 cm. höga.
Tarvar stort utrymme på grund av sina
nedersta, utmed marken vitt utbredda
grenar. Är härdig men som ung planta ömtålig
i topparna, som bruka bli avbrutna, ofta av
fåglar. En stark stör bör därför anbringas
som skydd så länge plantan är i
uppväxtåren. A. pectina’ta DC., se A. alba. A.
pin-sa’po Boiss. (A. hispa’nica de Chambr.),
spansk ädelgran. Spaniens berg. En
karakteristisk gran, som i motsats till andra A. har
skarpt stickande korta barr, tätt och
vinkelrätt utgående åt alla sidor från skottet. På
mycket skyddade platser kan var. gla’uca
odlas och är ett intressant och vackert
barrträd med blåvita barr. A. sibi’rica
Le-deb. (A. pichta Forb.), n.ö. Ryssl. 20—25 m.
hög i hemlandet. Barren tättsittande,
mycket ljusgröna, smala och mjuka. Kottarna
violetta före mognaden, sedan brungula.
Härdig men blir lätt gles och mager på
torra lägen. A. Veftchii Lindl. (A. E’ichleri
Lauche), Centraljapans berg. Härdig art
med mörka, starkt glänsande barr, på
undersidan lysande kritvita. Regelbundet
växtsätt, något uppåtriktade grenar, vilket gör
att barrens vita undersida kraftigt lyser
fram i synnerhet på grenspetsarna.
Om odling av A., se Barrträd.
Ablaktering, se Avsugning.
Abo’bra tenuifo’lia Cogn. (Cucurbitaceae),
Sydam. Omkring 4 m. högt klättrande växt
med delade blad och enkönade blommor,
samt lysande scharlakansröda, äggformiga
frukter. För att dessa skola i tillräcklig
mängd kunna utbildas, böra flera plantor
sättas samman, så att befruktning kan
ske. Sås i krukor inomhus, hållas varmt,
och kunna i Sydsv. utplanteras på varm
plats vid södermur, där de under goda
somrar utbilda sina lysande frukter. Eljest är
odling inomhus i varmt och fuktigt hus
(vattenhus) att föredraga i vårt land. De
pal-sternackslika rötterna övervintras som
dahliarötter och ge starkare och mer
blombara plantor.
Abro’nia umbella’ta Lam. (Nyctaginaceae),
sandverbena. Kalif., Mex. Krypande, halvt
vedartad växt, i vårt land odlad som ettårig
sommarblomma. Grenarna äro nedliggande
och uppbära skaftade, ovala, håriga och
köttiga blad, samt verbenalika samlingar av
lila-rosafärgade, doftande blommor. Var.
grandiflo’ra har större, klart rosafärgade
blommor; var. villo’sa har mörkt
rosafärgade blommor samt är grövre, mera hårig och
ömtålig. A. sås i bänkar eller krukor i mars
—april, omskolas och utplanteras i juni på
varm och solig plats samt i lätt och sandig
jord. Andra arter äro A. arena’ria Lam.,
gulblommande, och A. fragrans Nutt.,
vit-blommande.
AbsFnthium Bess., se Artemisia.
Absorptionsförmåga hos jorden
betecknar de egenskaper, som låta jordarterna
binda vissa näringslösningar vid sig under
längre eller kortare tid. Det är för
absorp-tionen av vikt att marken är väl dränerad, ty
i alltför starkt vattenhållande, d. v. s.
odrä-nerad jord utlakas absorptionsämnena
fortare än i väl dränerad jord. Inom
trädgårdsodlingen äger speciellt kännedomen om
jordarternas absorptionsförmåga stor betydelse.
Förefintliga mängder av kväve, fosfor, kali
och kalk och andra ämnen kunna variera rätt
betydligt i de olika jordarna, varför det icke
är möjligt att bestämma behovet av vissa
ämnen på en viss jordart, avsedd för särskild
kultur. Av jordarterna äger lerjorden den
största, såväl fysikaliska som kemiska
ab-sorptionsförmågan. De i markvattnet lösta
näringsämnena frigöras avsevärt
långsammare i en lerhaltig jord med tät och finkornig
struktur än i mera sandig jordmån. Därför
kunna gödselgivorna på lerjordar tillföras
med längre tids mellanrum än på sandjord.
Ju grövre sanden i sådan jord är, desto
mindre är för övrigt absorptionsförmågan.
Olika jordar visa olika reagens (se Jord
-reaktion) och det är av stor betydelse
att känna till, vilka syror och baser som äro
förefintliga i jorden för att avgöra vilket
slag och vilken mängd av vissa gödselmedel
eller näringssalter, som behöver påföras. Det
är därför lämpligt att vid sådana tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
