Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adiantum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Adiantum
Adonis aestivalis. Foto Weibulls.
förökas genom delning, som företages på
våren. De delade bitarna böra vara mycket
små och endast bestå av två, tre friska
unga stamdelar med vidsittande blad, vilka
planteras i var sin l"-kruka och behandlas
som små fröplantor. Sådana småbitar bruka
få frisk växt, under det att större delade
stycken sällan växa så bra. Var. Rhum von
Moordrecht liknar var. Farleyense men är
ej fullt så elegant som denna, växer dock
lättare. Båda tarva hög värme och fuktig luft.
Andra äro var. glorio’ sum, var. Latho’nii
och var. scutum, oftast benämnd A. scutum
hort.; den sistnämnda har långa vackra
stadiga, upprätta blad på långa skaft. Är
mycket lättodlad och synnerligen lämplig för
bladavskärning. Dess form A. t. var. scutum
ro’seum compa’ctum har rosafärgade unga
blad, senare gröna. A. trapezifo’rme L.,trop.
Am. Ståtlig art för varmhus. 40—50 cm.
långa, blåglänsande bladskaft och
halvmeterbreda blad, vilkas småblad äro 4—
6 cm. breda, snett fyrkantiga,
”trapets-formiga”, rätt långskaftade, livligt gröna.
A. Weiga’ndii Moore (A. deco’rum Moore),
Peru, är en lågväxt art med krusiga
småblad.
A. växer i täta tuvor och sådana arter
som A. cuneatum och därmed jämförliga
kunna bilda mer än halvannan meter breda
plantor med hundratals friska blad. Huru
de uppdragas genom sådd av sporer, se
Ormbunkar. Under växttiden fordra A.
hög värme och fuktig luft. I en
blandning av väl förmultnad och urluftad lövjord,
en ringa del grästorvjord och lika mycket
förmultnad kogödsel, sand, kalkgrus och
krossad träkol, samt rätt rymliga krukor
trivas de bra. Den vanligaste förökningen
av A., då det gäller odling för bladsnitt,
är delning av äldre plantor. Härvid bör
man se till att endast fullt friska, rätt
små bitar tillvaratagas. Dessa planteras
in i smärre krukor.
Som de flesta andra växter ha även A.
och andra ormbunkar en utpräglad vilotid,
då deras tillväxt upphör. Under denna tid,
som i regel infaller i okt.—nov., böra de
vattnas mycket sparsamt. Bäst är att ställa
ut dem i ett svalt hus, där de icke vattnas
alls, om bladen äro bortskurna, vilket bör
vara fallet, innan plantorna läggas till
vila. Givetvis får rotmassan ej torka ut
alltför hårt, utan behålla en viss
fuktighet, vilket den också gör i så sval temp.
Unga ettårsplantor, uppdragna genom
sporsådd, tåla icke alls att torka utan böra
vattnas och växa, tills rotmassan blir
tillräckligt utvecklad. Där större odlingar för
bladavskärning bedrivas, bruka plantorna
successivt bringas i vila, varigenom de komma
att växa i flera omgångar och så lång tid’
av året som möjligt ge tillgång till friska,
blad. Sedan plantorna vilat i två, tre
månader, bruka de visa tecken att vilja växa..
Det är då tid att taga in dem, rensa dem
och ställa dem varmt och ljust samt
grundligt vattna upp dem. Sedan de vuxit
upp med sin första bladsats, som ofta
består av relativt små och späda samt
tätt packade blad, är tiden inne att
plantera om dem. Friska ett- och tvåårsplantor
få större kärl och beskäras icke i rötterna,,
vilka endast lösas upp en smula. Gamla
förhårdnade tuvor skäras däremot runt
rotmassan, så att denna förminskas,
varigenom alltför otympliga kärl kunna undvikas..
Viktigt är att den första bladsatsen, sonr
växer upp efter vilotiden, omsorgsfullt
utrensas, så att de starkare bladskaft, som
sedan utbildas, få gott utrymme att växa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
