Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alléer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Alléer
teckna en med trädrader kantad väg.
Alléplanteringen har gamla anor. Motivet
har kommit till användning såväl vid
strängt geometriskt utformade
trädgårdar, som mera fritt komponerade
anläggningar. I det senare fallet har det
bärande motivet ofta varit att skapa en
skuggig promenadväg, eller att markera
uppfartsvägen till herresätet genom den
i landskapsstil anlagda parken. Inom den
regelbundna anläggningen ha alléerna
bl. a. utgjort stödjande detaljer i
kompositionen. Vid en hel del av våra slott
och herresäten påträffas alléer, som
datera sig från början av 1700-talet. På
många håll utgöra de ännu påminnelser
om dåtida praktfulla barockträdgårdar.
Förutom den svalka de skänka fylla de även
den uppgiften att framhäva vissa
arkitektur- eller trädgårdsmotiv. I de större
parkerna ha alléerna dessutom tjänstgjort
som inramning för olika avdelningar, på
samma gång de fyllt funktionen som
förbindelseleder mellan dessa eller mellan
byggnader och park. Träden pianterades
alltid tätare än vad som erfordrades för
att varje enskilt träd skulle kunna nå sin
formfulländade utveckling. Den enskilda
individen måste uppgiva sitt
karakteristiska växtsätt till förmån för en åsyftad
helhetsverkan. Härigenom skapades
skönhetsvärden, som i harmonisk enhet och
storslagenhet än i dag fängsla sinnet.
Ibland tuktades alléträden mycket strängt
och bildade då höga täta väggar. På ett
eller annat slott använder man väl än i dag
den därvid sedan gammalt tillämpade
metoden att utföra denna beskärning medelst
skarpslipade husarsablar. Det vanligaste
trädslaget i dylika alléer var lind, på
sina håll väl också alm. En allé kan
bestå av två eller flera rader träd, vilka
flankera gång- och körbanor. Motivet för
dess plantering är i stort sett detsamma
nu som förr. Måhända spelar numera det
dekorativa momentet en större roll,
framför allt när det gäller de mindre
trädslagen, vilkas blomning är av betydelse.
Vid planteringen är det av vikt att träden
komma i rak linje, eller, där vägbanan
svänger, alltid på samma avstånd från
mittellinjen. Således utstakas först
rikt-ningslinjen. Därefter markeras trädens
platser och planteringsgroparna
upp-schaktas. Att giva ett generellt mått för
planteringsgropens storlek ställer sig
svårt. Planteringsplats och trädslag få
bliva utslagsgivande, men som norm kan
dock angivas att minsta mått bör vara
2 X 2 m. med 1 m. djup. Är jorden alltför
mager är det bäst tillföra ny näringsrik
matjord och därmed fylla groparna eller
åstadkomma en lämplig blandning. Vid
alléplantering inom städer eller där med
asfalt och liknande material belagda
vägbanor hindra luft och vattentillförsel till
jorden, måste medelst galler omkring
träden och eventuellt särskild
underbevattning sörjas för att behoven även i dessa
hänseenden tillfredsställas. I stadsgator,
där för övrigt stor försiktighet vid
plantering av träd bör iakttagas, äro
formträd, framför allt pelarformigt växande
sådana, att förorda. Skola storväxande
trädslag användas måste dessa i god tid
tuktas, så att de ej bliva till förfång för
dem som bo eller ha affärer utmed gatan.
Trädens inbördes avstånd i en allé rättar
sig i viss mån efter de använda
trädslagen, men med hänsyn till vad som förut
sagts, kunna större alléträd, som t. ex.
lind och alm, planteras avsevärt mycket
tätare än vad som för deras fulla
utveckling som fristående skulle vara lämpligt.
T. o. m. vid avstånd ned till 4 m. och
mindre ha goda resultat nåtts. Våra
sekelgamla alléer giva för övrigt god
fingervisning, där de uppvisa sina utåt jämna,
vackra gröna väggar ocn inåt ståtliga
valv. Undantag utgöra de alléer, som
planteras med för blommornas skull odlade
träd. Här bör varje enskilt träd ha
tillräckligt utrymme för att kunna vackert
utveckla sig. Alléer planteras alltid bäst på
horisontalt liggande eller planerad
terräng, men kunna också på en svag
stigning vara av god verkan. Befinner sig
emellertid vägens lägsta punkt under de
båda ändpunkternas nivå samt hela
vägsträckan synlig, böra endast pelarformigt
växande eller strängt tuktade träd
användas. Då alléträden som unga behöva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
