Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alléträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Alléträd
form föga platsfordrande, men den suger
ut jorden rätt kraftigt. Quercus robur fasti
-giata växer vackert pyramidformigt om det
tillses att endast en stamförlängning med
sidogrenar får utveckla sig. Försummas
detta, så att flera toppskott skola börja
tävla om herraväldet, riskeras trädets
karakteristiska form. Vanlig god
trädgårdsjord är till fyllest. Robina pseudacacia är
anspråkslös och trivs bäst i sandjord på
torr och varm växtplats. Under
gynnsamma förhållanden kan den odlas även i
Mälardalen. Formen R. bessoniana är god
även för rätt trånga gator, dock böra
solförhållandena vara gynnsamma. Sorbus
aucuparia, som kan nå omkring 10 m. höjd
och är dekorativ med sina efter
lövfällningen länge kvarsittande rönnbär,, är ett bra
gatuträd i god och mustig men ej våt jord.
Av lindarterna är säkerligen Tilia
tomen-tosa det bästa trädet för gatuplantering.
Liksom T. vulgaris kan det nå upp emot
30 m. höjd i kraftig jord. Under torra
somrar brukar T. v. fälla bladverket relativt
tidigt. Det har också visat sig att det under
vissa förhållande varit förmånligare att
använda Tilia cordata. Denna art är god
där T. vulgaris och än mer T. platyphyllos
gör svårigheter. Ulmus foliacea var.
Hörs-holmi är ett bra gatuträd, där
platsförhållandena tillåta mer storvuxna sådana.
Avsevärt mindre plats erfordrar U. f. var.
umbra-culifera, som bygger en närmast bollformig
krona, samt U. glabra var. exoniensis med
pyramidformigt växtsätt. Almarna tycka om
djup, något fuktig jord, men finna sig även
tillrätta under mindre gynnsamma
förhållanden. En förtjänst, som dessa träd ha
framför flertalet andra, är att de tåla både
rök och damm, varför de med fördel kunna
användas där luftens renhetsgrad är något
tvivelaktig.
För alléplantering inom
trädgårdsstäder och liknande förhållande kunna
följande trädslag rekommenderas: Betula
alba, som dock blir 15 till 25 m. hög och går
långt ut med sina rötter. Trädet tål hög
fuktighet och har ringa fordringar på
jordmånen. Av körsbärsarterna äro de
dubbelblom-mande formerna lämpliga. Prunus avium
kan nå 20 m. höjd under det att P. cerasus
endast blir c:a 10 m. Båda äro härdiga till
60 :e breddgraden. P. Pissardii blir endast c :a
7 m. hög och har sin nordgräns i Mälardalen.
Samtliga tycka om varm och solig växtplats
och näringsrik, god trädgårdsjord. De finna
sig emellertid även till rätta i lättare
jordmån, men trivas icke i tung lerjord. Sorbus
aria, som kan nå 8 m. höjd, är god för smala
alléer i sol eller halvskugga. Vitoxeln
tycker om god, ej för mager jord. Liksom
övriga oxelarter är den ett tåligt stormträd.
För alléer i parker och fritt belägna
lokaler äro följande trädslag goda: Acer
ne-gundo, som trives i fuktig sandjord och blir
c:a 25 m. hög, liksom A. platanoides, som
dock vill ha god, djup och ej fuktig jord.
Aes-culus hippocastanum är lämplig för breda
alléer, där jorden är djup, mustig och
lerhaltig. Hästkastanjen blir 20 till 25 m. hög
under det att den rödblommiga A. carnea
endast når c:a 12 m. Den senare är under
gynnsamma förhållanden härdig upp till
58 :e breddgraden. Båda ha dock skört trä
och äro därför ömtåliga på för vind utsatt
växtplats. Alnus glutinosa är lämplig för
plantering på fuktiga platser utmed
vattendrag. Betula pubescens och B. pendula
var. dalecarlica äro goda, där deras
rotsystem ej kommer i konkurrens om
näringen med andra växter. Båda nå 15 till 25 m.
höjd, beroende på jordförhållanden och
växtplats. Endast på vindskyddade lokaler
kunna helt raka stammar påräknas. Det
bör också påpekas att B. p. var. dalecarlica
är den äkta ornäsbjörken, ty som sådan
för-säljes ofta B. p. var. laciniata, vilken är en
importvara av med hänsyn till växtsätt,
utveckling och åldersgräns jämförelsevis lågt
värde. God, mustig, genomsläpplig jord
ger bästa resultat, men björkarna tillhöra
våra mindre fordringsfulla trädslag, när
de blott börjat växa efter den alltid under
våren verkställda planteringen. Fagus
syl-vatica behöver avsevärd plats och god, djup,
ej för fuktig, något kalkhaltig jord. Få träd
äro så känsliga som boken och den bör
endast ifrågakomma där inga schacktningar
för ledningar eller liknande arbeten komma
att störa rotsystemet, när den en gång
vuxit upp. Fraxinus excelsior är härdig
uppe i Hälsingland, vilket innebär ett värde,
men den suger ut jorden och måste isoleras
om andra växter skola odlas i närheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
