Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alonsoa - Alopecurus pratensis - Aloysia citriodora - Alpflora - Alpinetum - Alpinia - Alpparti - Alpros - Alpträdgård - Alpviol - Alpväxter - Alruna - Alsine - Alsophila - Alstroemeria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Alopecurus—Alstroemeria
Alpinia Sanderae. Gbgs Trädg.-för. Foto Hzn.
torr, solig och varm plats. A. sås även på
hösten, i slutet av aug. eller sept., och
övervintras i småkrukor i växthus för att
blomma i mars—april inomhus.
Alopecu’rus prate’nsis L. (Gramineae),
ängskavle. Ett mångårigt, högt gräs,
användbart i större parker på god och kraftig
jordmån.
Aloy’sia citriodo’ra Ort. et Pal., se Lippia c.
Alpflora, se Stenpartiväxter.
Alpine’tum (alpinum). I ett vetenskapligt
A. ordnas de alpina växterna efter
växtgeografiska eller botaniskt-systematiska
principer till skillnad från ett alp- eller
stenparti, där hänsynen till rent estetiska
fordringar äro mera utslagsgivande och där f. ö.
materialet till stor del icke utgöres av
verkliga fjällväxter. Jfr A r b o r e t u m. M. K.
Alpi’llia L. (Zingiberaceae). Omkring 150
arter örter i Polynes., Jap. och Ostind. De
odlade äro varmhusväxter med brokigt
bladverk och mer sällan framkommande vita och
röda blommor i klasar. A. Sa’nderae hort.
(A. vitta’ta hort. v. S.) är en vitbrokig, rätt
dekorativ varmhusväxt. A. förökas genom
delning och planteras i kraftig och
näringsrik men lätt jord. Tarvar som alla
hithörande växter mycket vatten under växttiden.
Alpparti, se Stenparti.
Alpros, se Rhododendron.
Alpträdgård, se Stenparti.
Alpviol, se Cyclamen.
Alpväxter, se Stenpartiväxter.
Alruna, se Mandragora.
AlsFne Wahlb., se Minuartia.
Also’phila R. Br. (Cyatheaceae), Sydaustr.
Omkring 125 arter merendels stamformiga
ormbunkar, av vilka huvudsakligen odlas A.
austraTis R. Br., Tasman. Blir i sitt
hemland ända till 10—12 m. hög med omkring
3 m. långa blad. Förekommer planterad
utomhus vid rivieran. Äldre exemplar bli i
växthus ofta bladglesa på grund av att de
där komma för nära glaset i den torra luften
och det skarpa ljuset, något som A. ej kan
fördraga. Detta gör också A. omöjlig som
rumsväxt, om den också någon kort tid
kan bibehålla sig frisk i ett svalt
boningsrum. I stora, fuktiga och dragfria
vinterträdgårdar står den däremot bra och
brukar årligen fömya sina präktiga
bladkransar. Andra arter äro A. exce’lsa R.
Br. och A. lunulaTa R. Br., som dock
sällan förekomma i odling. A. australis växer
mycket snabbt, och unga plantor på 1,5—2
m. bredd, ännu utan stambildning, kunna
genom upprepade omplanteringar och
omsorgsfull skötsel erhållas på två års tid.
Om uppdragning och odling, se
Ormbunkar.
Alstroeme’ria L. (Amaryllidaceae). Ett
fåtal arter örtartade växter från trop. och
subtrop. Sydam. Bladen äro tunna, smalt
jämbreda och blomstänglarna veka;
rotknölarna tjocka och köttiga. Blommorna
vackra, ofta prickiga, snett liljelika och
framkomma på sommaren. A. chile’nsis
Cree., Chile. Stora rosenröda eller röda
blommor. Förekommer i flera former med
fläckiga eller enfärgade blommor. A.
hae-ma’ntha Ruiz et Pav., Chile, har röda och
gula blommor. A. pelegrfna L., Chile, har
lilafärgade blommor med röda fläckar; var.
alba är rent vit. A. pulche’lla L. (A.
psitta-si’na Lehm.), Brasil., har mörkröda
blommor, vilkas kalkblad äro gröna i spetsarna
och invändigt fläckiga med purpurrött. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
