Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Althaea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Althaea
Stockrosor m. m. i rabatt vid Linnés Hammarby.
Foto Krook.
3 m. hög ört med kraftiga stammar och
rundade blad samt oskaftade eller mycket
kortskaftade, lysande blommor, vilkas färg
är antingen gul, vit, rosa, röd till nästan
svart purpur i alla tänkbara nyanser, och
vilka sitta samlade i långa skenax. Man
skiljer på fyra olika sortgrupper av
stockrosor: vanliga, som ha tämligen
fyllda blommor och vilkas stora yttre
blomblad bilda en ”krage” omkring den inre
blomman; skotska, som ha tätfyllda
blommor, sittande tätt omkring det till en
lång spets utdragna blomaxet; Charters,
som ha synnerligen jämna, kupiga och
välfyllda blommor, vilkas yttre blomblad äro
lika långa som de inre, varjämte
blomstjälkarna äro avkortade och sammanträngda
och hela plantan lägre;
Allegheni-stockrosor (A. ro’sea fimbria’ta flore pleno
hort.), som ha halvfyllda blommor med
fransade blomblad. Av samtliga grupper
finnas sorter i alla färger, utom blått,
varjämte det finnes enkelblommande särskilt
av de ”vanliga”.
A. förökas mestadels genom frö, som
sås i kallbänk i maj—juni. Sår man det
tidigt, händer det att plantorna på
senhösten skjuta blomstänglar och sedan bli
olämpliga för övervintring eller rentav dö
ut. Sedan plantorna nått tillräcklig
storlek, utskolas de på väl beredda sängar av
lös, näringsrik jord, där de få kvarstå till
nästa vår, då de flyttas till den plats, där
de skola blomma. Under vintern böra de
täckas med granris och, om vintern är strängt
barfrostig, med ett tunt lager löv däröver.
Man brukar också övervintra fröplantorna,
inplanterade i 4"-krukor och ställda i
övertäckta kaster. A. kan även förökas genom
sticklingar, som då företrädesvis tagas av
sådana särskilt utmärkta färgvarieteter,
vilka man vill behålla i odling. Sticklingarna
tagas på våren av de skott, som bryta ut vid
rothalsen. De avbrytas här, liksom man
bryter en fuchsiastickling, stickas i små
krukor, vilka nedsänkas i ljum bänk, varest de
få kvarstå tills de rotat, varpå de
utplanteras. Så uppdragna plantor bli i regel ej
så höga som fröplantor men mer robusta
och bilda större antal blomstjälkar.
Stockrosorna trivas bäst på starkt näringsrik jord
och fordra mycket vatten under torra
somrar. Andra arter, sällan odlade, äro A.
chi-ne’nsis Cav., Kina, och A. ficifo’lia Cav.,
Si-bir., den förstnämnda med gråvita blommor.
A. bli ofta angripna av rostsvamp och
skadedjur, som omöjliggör deras odling under
några år framåt. (Hzn.)
Sjukdomar. Stockrosrost (Puccinia
malvacearum). Talrika bruna, snart
grå-pudrade, av fasta spormassor bildade
vårtor på blad, stjälkar och frukter;
fortskridande bortdöende av bladen. Svår sjukdom,
som starkt tillbakaträngt stockrosodlingen.
Angriper även ett flertal andra växter av
malvacéernas familj. Den kan spridas med
fröet, varför sådant aldrig bör tagas från
angripna plantor. Stora sortskillnader råda
i fråga om mottaglighet; till förökning bör
man utvälja raser, som visat största
motståndskraft. På hösten böra alla blad, även
till synes friska, avlägsnas. På tidigt
stadium utförd besprutning med
bordeaux-vätska hämmar angreppet.
Brännfläck-sjuka (Colletotrichum malvarum)
kännetecknas av större, skarpt avgränsade,
stundom insänkta, bruna fläckar på blad och
stjälkar. Motverkas genom besprutning med
kopparpreparat; frö bör tagas endast från
friska plantor. Th. Lfs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
