Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antirrhinum majus - Aotus gracillima - Apel - Apelmärgmalen - Apelsinträd - Aphelandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aotus—Aphelandra
67
Sjukdomar. Lej ongapsrost
(Puc-cinia antirrhini). På stjälkar, blad och
blommor först små gulaktiga upphöjningar,
som snart, efter sprängning av överhuden,
blotta ett chokladbrunt sporpulver. Bladen
bli vid starkare angrepp slappt hängande
med tendens att avfalla. Blomningen
under-tryckes mer eller mindre. Skadegörelsen är
betydande. Sjukdomen, förut känd i
Nordam., har först efter 1930 iakttagits i Eur.,
men har där spritt sig med stor hastighet.
Den är allmän kring Köpenhamn och har i
enstaka fall blivit funnen i Sv. Alla angripna
plantor böra genast försiktigt insamlas och
brännas. Plantor och sticklingar böra ej
anskaffas från främmande ort; med frö
anses sjukdomen däremot ej spridas. Där
smittfara förefinnes böra plantorna
bestof-tas med svavel, bäst vid 20—22° temp.
Le-jongapsorterna äro i olika grad mottagliga.
På A. förekomma flera, av olika svampar
förorsakade slag av ”fläcksjuka”.
Phyllo-sticta antirrhini framkallar på blad och
stjälkar gröna eller purpurbruna fläckar,
som skrumpna och torka. Störst blir
skadan vid angrepp på stjälken, vilket kan
gripa runt om denna, varvid den ovanför
befintliga växtdelen dör. Svampen
förekommer bl. a. i Tyskl.; då den kan spridas med
frö, bör försiktighet iakttagas vid import
av sådant. Misstänkt frö bör betas (se
Bet-ning). Sjuka plantor böra snarast
avlägsnas och odlingsplats bytas eller jorden
desinficeras. I Engl. förorsakar Cercosporella
antirrhini en elakartad fläcksjuka. Den
bekämpas som föregående.
Rotfrukts-röta och Vissnesjuka (se d. o.).
Th. Lfs.
Ao’tllS gracfllima Meisn. (Leguminosae),
Austr., är en städsegrön buske med blad
som hos ginstbusken och orangegula
blommor med röd köl, samlade i långa ax. Odlas
i kallhus bland andra nyholländska växter
(se d. o.).
Apel, se M a 1 u s och Äppleträd.
Apelmärgmalen (Blastodacna
putripennel-la) är en liten malfjäril med svarta och
vitbrokiga framvingar. Larven är blodröd
med svart huvud och svarta nack- och
anal-plåtar. Nykläckt gnager den sig in under
äppleträdens bark strax nedom en knopp,
Apelmärgmalens larv under skottknopp och i skottet.
såväl på bladskott som fruktsporrar. Där
bereder den sig en håla för övervintring.
På våren äter den vidare in i märgen på
årsskotten eller blomknippenas centrala
delar, så att blad och blommor snart vissna
och sloka. Inuti märgen sker
förpuppning-en. Symtomen erinra om skador av
kärn-fruktmögel. Barken, som täcker
övervint-ringshålorna, brister lätt, varför kräftsår
kunna uppkomma på sådana ställen.
Bespruta med fruktträdskarbolineum före
knopp-sprickningen. A. T.
Apelsinträd, se under Citrus.
Aphela’ndra R. Br. (Acanthaceae), trop.
Am. Omkring 60 arter vackra och
lättodlade växter för ljusa, fuktiga men luftiga
varmhus. De odlade arterna ha vackert fär-
Aphelandra aurantiaca. Gbgs Trädg.-för. Foto Hzn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
