Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aponogeton - Aponogetonaceae - Aporocactus flagelliforme - Aprikoser - Aprikosspinnare - Aptenia cordifolia - Aquifoliaceae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aponogetonaceae—Aquifoliaceae
69
blommor, med var sitt kritvita högblad och
purpurröda ståndarknappar. A. fenestraTis
Hook. f. (Ouvira’ndra f. Poir.), Madag. De
ovala och rätt stora, under vattenytan
simmande och mycket egendomliga bladen
bestå av endast bladnerver och sakna
paren-kym emellan dessa, vilket gör att de rikt
förgrenade nerverna nästan se ut som en
knypplad spets. Blommorna i tvådelade
täta ax. De knöliga rötterna planteras i
vida, grunda kärl samt i en blandning av
gammal lera, torv och strid sand. Sedan
man därefter betäckt jordytan med ren
sand eller små kiselstenar, nedsänkas
kärlen så djupt i ett akvarium, att de översta
bladen nätt och jämnt komma under
vattnet, vilket bör vara rent, mjukt å- eller
sjövatten; brunns- eller källvatten anses
vara odugligt. Vattnets temp. bör under
vintern vara 20—25° och om sommaren
25—30°. Enär denna egendomliga växt är
ytterst ömtålig för all slags orenlighet,
är det nödvändigt att alltsomoftast ömsa
vatten samt att med en fin pensel
dagligen avlägsna alger och smuts, ifall dylikt
skulle fästa sig vid bladen. Skuggas mot
starkt solsken. Under vintern, då bladen
vissna ned, förvaras rotknölarna i med
dyjord fyllda fat, som böra stå i men ej
övertäckas av vatten. A. ulva’ceus Bak.,
Madag., har 2 cm. stora knölar och 25
cm. långa, mot skaftet avsmalnande blad
med genomskinligt hudartad, tunn
bladskiva under vattenytan. Blomsamlingen är
tvådelad, med många, små, gula blommor.
Andra arter äro: A. GuiloTtii Hochr., A.
nudiflo’rus A. Peter, och A. undula’tus
Roxb., m. fl. Samtliga odlas som A.
fene-stralis.
Aponogetonaceae omfattar endast
släktet Aponogeton med omkring 25 arter, alla
vattenväxter i trop. eller subtrop. Afr., As.
och Austr.
AporocaCtus flagellifo’rme Lemaire, syn.
med Cereus f.
Aprikoser (Prunus armeni’aca L., Rosaceae),
As. Blir i hemlandet ett 8—10 m. högt träd
med bred krona. Fordrar skyddat och varmt
läge på kalkhaltig, varm jord. Blommorna
synas icke taga skada av 1—2° kyla, men
trädet är i allmänhet frostömt. Det är av
kort livslängd och, även där det till synes
trives, dör det plötsligt utan märkbara
orsaker, ibland dock efter en särskilt rik
fruktsättning. A. odlas i Sydsv. vid spaljé
mot varma väggar, där de äro
tacksamma för skyddet av ett takutsprång.
Numera odlas A. sällan i växthus, då man
hellre använder dessa för ädlare fruktslag,
ss. persikor och vin. Av sorter böra
nämnas: ”Breda”, starkväxande, tidigt och rikt
bärande, med medelstora, oregelbundna,
gula frukter av ädel smak; ”Nancy”, stora,
orangegula frukter med rodnad på solsidan;
”Ambrosia”, medelstora, gula frukter;
”Luizet”, mycket stora, orangegula frukter
med röda punkter; ”Moorpark”,
medelstora, något tillplattade, ljusgula frukter
med rodnad; ”Uhlhorns Wunder”, mörkt
gula, på solsidan purpurröda, vackra
frukter. Se vidare Spaljéfruktodling.
Th.
Aprikosspinnare (Orgyia antiqua) kallas
en rätt vanlig fjäril, vars larv är försedd
med långa hårpenslar och fyra
upprätt-stående borstknippen av gula hår.
Dessutom är den prydd med små röda vårtor på
ryggsidan. Larven kallas ”borstbindare”
och förekommer stundom i stora men
vanligen enstaka kolonier på fruktträd.
Honorna, som äro fullständigt vinglösa, stanna i
regel utanpå de kokonger, inom vilka de
legat som puppor, och avlägga där sina
talrika ägg i ett enkelt lager. Äggbelagda
kokonger sittande i någon grenklyka
anträffas ej sällan vid trädbeskärningen på våren
och kunna då lätt avlägsnas. Även
larvkolonierna kunna handgripligen
oskadliggöras. Använd eljest arsenikbesprutning.
A. T.
Apte’nia cordifo’lia N. E. Br., se under
Me-sembryanthemum c.
AquifoliaCeae, vedartade växter med mest
städsegröna, hela, skiftesvisa blad.
Viktigast är släktet Ilex, järnek, växande i temp.
och varma länder och omfattande omkring
300 arter, av vilka endast ett fåtal odlas i
vårt land, medan några arter odlas i Sydam,
för det av småkvistar och späda blad
framställda mate-teet, en dryck som motsvarar
äkta te om ej så välsmakande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
