Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asplenium - Assimilation - Astelia Banksii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Assimilation—Astelia
fjäll, äro enkelt pardelade, omkring 50—60
cm. långa men blott 15 cm. breda. En kraftig
och stark art. A. Nidus L. Epifytiskt
växande på trädstammar i trop. Austr., As. och
Ostafr. De fullständigt odelade, jämbreda,
glänsande ljusgröna bladen bilda
tillsammans en skål eller holk som i mitten
innesluter en svart gyttring av blivande
bladkransar. Vacker och dekorativ. Var.
australasi’-acum har en svart mittnerv i bladen och är
som ung en god handelsplanta. A.
palma’-tum Lam., Kanarieöarna. Intressant art
med breda småblad, av vilka det yttersta
är regelbundet triangelformigt. A.
prolffe-rum Sw., se Fadyenia p. A. serra’tum L.,
trop. Am., liknar A. Nidus men har skarpt
tandade blad. A. vivfparum Presl,
Mau-ritius. Graciös art, lik A. bulbiferum men
spädare och ömtåligare. Dess var. no’bilis
är kraftigare. Av ovannämnda arter är det
egentligen endast A. Belangeri, A.
flacci-dum, A. Nidus och A. serratum, som fordra
varmt växthus om 18—20°. De övriga odlas
i kallhus eller boningsrum. Se vidare
Ormbunkar.
Assimilation är den ämnesberedning som
försiggår i växtens klorofyllhaltiga delar
under det att andningen äger rum i växtens
alla delar. Viktigast är
kolsyreassimila-tionen, då denna är grundläggande för allt
liv. Alla substanser som ingå i växter eller
djur, och av vilka dessa leva, bildas direkt
eller indirekt genom kolsyreassimilationen.
Den normala ljuskällan är solen och
assimilationen är beroende av denna, men kan i
någon mån även påverkas av artificiellt
ljus. Assimilationsförloppet är hastigare
vid starkt solljus. Ljuset alstrar vid
assimilationen energi. Det kemiska förloppet
försiggår således enligt formeln: energi
(ljus) + vatten + kolsyra = stärkelse
4- syre. Härav framgår att assimilationen
strängt taget är andningens motsats. —
Somliga växter ha visserligen förmåga
att assimilera vid en temperatur av 0° C.
eller t. o. m. något därunder, men
optimum är olika för olika arter. En livlig
assimilation äger rum hos värmeälskande
växter vid c:a 30—35° C. Vid c:a 45° C.
upphöra emellertid de flesta växter att
assimilera. Luftens kolsyrehalt spelar ju
också en stor roll. Normalt uppgår denna
endast till 0,03—0,04 %, men i växthus och
drivbänkar samt även i vissa fall på
kalljord ha olika försök gjorts att öka
densamma. I växthus och drivbänkar ha bl. a.
kolsyrebriketter kommit till användning,
men även gödsling har här, som på
friland, visat god effekt. De uppnådda
resultaten få väl anses uppmuntrande till
vidare försök. Växternas förmåga att
assimilera kväve direkt ur luften är
emellertid helt kringskuren. Detta ämne
upptages i form av salter, vilka sedermera
omarbetas till bl. a. äggviteämnen.
Ärtväxterna leva emellertid i symbios med
bakterier, vilka äga förmåga att upptaga
luftens kväve. Dessa bakterier förekomma
i och på ärtväxternas rötter, och försök
ha visat att de äro nödvändiga för
uppnående av tillfredsställande resultat vid
odling av hithörande växtslag.
Bakterierna tjäna således som förmedlare vid
kväveassimilationen. Det har i en del
fall framhållits att de insektivora
växterna skulle vara hänvisade till att fylla
sitt kvävebehov just genom insektsfångst,
men försök ha påvisat att de ej under
alla förhållanden äro beroende av denna.
Deras naturliga växtplatser äro dock i
allmänhet synnerligen kvävefattiga, varför
förmågan att fånga och ”smälta” insekter
säkerligen har sin betydelse för
kväveassimilationen. De kemiska processer,
som uppstå vid assimilationen, kunna
endast försiggå i en levande organism och
icke efterhärmas på konstlad väg. M. K.
Astelia Ba’nksii Cunn. (Liliaceae), Austr.,
är en omkring halvannan m. hög liljeväxt
med tätt sittande smala, glänsande gröna
blad och oansenliga, grönaktiga, små
blommor. Odlas för dekoration utomhus på
soliga platser. Övervintras i kallhus. Andra
liknande arter äro A. Cunningha’mii Hook.
och A. Sola’ndri Cunn., den sistnämnda med
talrika gulgröna blommor. Ss. även
epify-tiskt växande fordra A. en lös, lucker jord
av halvförmultnad lövjord, något
grästorv-bitar, träkol och sand. Förökas genom
försiktig delning men är vackrast i stora
exemplar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
