Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avvägning - Axill - Azalea - Azaleor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Axill—Azaleor
sker. Träffar vid avläsning på
avvägnings-stången hårkorsets horisontallinje siffran
2,68 m. men vid nästa punkt 1,95 m., så
framgår därav att höjdskillnaden mellan dessa
båda punkter är 0,73 m. — Är inom området
någon punkts förhållande till h. ö. h.
(höjden över havet) känd, plägar denna tagas
som s. k. fixpunkt, men eljest är det vid
uppgörande av avvägningskarta över för
trädgårdsanläggning avsedd terräng till
fyllest, att taga högsta eller lägsta
punkten till fixpunkt. Tages högsta punkten
erhålla övriga punkter tecknet —, tages
lägsta punkten sättes + tecken framför
höjdsiffrorna. Plus- eller minustecken böra
alltid utsättas framför tal, som beteckna
höjdskillnader, ty de kunna eljest lätt
förväxlas med annan måttsättning. — Vid
större höjdskillnader är det nödvändigt att
förflytta instrumentet för att möjliggöra
avläsningar på avvägningsstången. Härvid
är det av vikt att någon av höjdpunkterna
från den senast gjorda avvägningen tages
som utgångspunkt för avvägning n:r 2
o. s. v. om en tredje eller fjärde
omflyttning skulle bli erforderlig. Efter slutförd
A. omräknas dock alla höjder mot en förut
bestämd fixpunkt.
A. är av vikt vid uppgörande av förslag
till terrassering eller andra
terrängförändringar. Med hjälp av A. inläggas de
höjd-kurvor, vilka utgöra underlaget för
beräkning av ev. erforderliga schaktarbeten.
M. K.
Axi’11, egentligen bladveck, kallar man
framför allt den fördjupning eller det veck, som
förekommer mellan de areolbärande
vårtorna hos kaktussläktet Mamillaria och även
hos Echinocactus. Från A. hos Mamillaria
framväxa blomknopparna, medan tillväxten
i övrigt sker från areolerna, se d. o.
AzaHea L., se Rhododendron.
Azale OF (Aza’lea i’ndica L., Rhodode’ndron
i’ndicum Sw., Ericaceae). De allmänt under
benämningen krukazaleor odlade
städsegröna trädgårdsformerna av
Rhododendron äro vårblommande från under
förvintern eller hösten bildade blomknoppar,
vilka sitta i grenspetsarna och vanligen
frambringa en till två, stora, vidöppna
blommor i de grannaste färger från
bländande snövitt till djupt rött med alla
övergångar i rosa, laxrosa och tegelrött. Såväl
enfärgade somflerfärgade, enkla som dubbla
blommor finnas. Uppdragning av A. sker
huvudsakligen i Belg. och är en sådan
specialitet, som näppeligen skulle löna sig att lägga
an på här i Sv. Särskilt är det omkring
städerna Gent och Brygge, som denna odling
be-drives. Klimatet i detta lågland utmed
Engelska kanalen synes vara särskilt förmånligt
för dessa växter, som älska fuktig och sval
luft. Förökning av A. sker i regel genom
ympning på stammar av någon kraftigt
växande varietet. Men de dragas även
upp av sticklingar, vilket bl. a. numera
är förhållandet med alla miniatyrsorter
ss. ”Hexe” m. fl. Då A. på hösten
hemkomma från utlandet, böra de genast
utan dröjsmål packas upp och med
rot-klimparna sättas ner i baljor, fyllda med
vatten. Sedan de här väl genomdränkts,
inplanteras de i lagom stora krukor,
varvid tillses att rotmassan skadas så litet
som möjligt. Ju mindre rötterna skadas,
ju mindre fälla plantorna sina blad och ju
bättre blomma de. Vanligen äro
rotklim-parna mycket vida och platta. Man brukar
därför skära av dem en smula i kanterna,
varpå de klämmas ihop med händerna och
tvingas ned i krukan, som förut fyllts med
ett par skärvor i botten och fin, med
ljungjord uppblandad lövjord till lagom höjd.
Någon jord mellan rotklimpen och krukans
väggar är i regel svårt att få dit, men
ovanpå kan alltid litet jord pressas ned.
Planteringen bör ske så fast, att plantan kan
lyftas i stammen, utan att krukan faller
av. Denna fasta plantering avser framför
allt, att vattnet icke enbart söker sig ned
i den nytillförda jorden och går förbi den
gamla rotklimpen, utan ordentligt
genomtränger även denna. Efter planteringen
ställas plantorna ned i en djup kast och
täckas över med fönster. Så länge
väderleken tillåter, böra de stå kvar där och
noggrant tillses med vattning samt ofta
upprepade putsningar, så att ej de
gulnande bladen få sitta kvar och mögla. När
senhösten kommer, inflyttas de i ett kallt
växthus och placeras ljust och luftigt i
omkring 4—6° värme. Tidiga sorter, ss. de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
