Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarea vulgaris - Bark - Barkborrar - Barkeria - Barkslag - Barosma lanceolata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Barbarea—Barosma
T. v. gallbildningar av stora granbarrlusen. T. h.
angrepp av ädelgranbarrlössen.
Barbare’a vulga’ris R.Br. (Cruciferae),
som-margyllen. Känd svensk ogräsväxt med
gula, om vildsenap påminnande blommor
och vackert parflikiga blad. En fylld
varie-tet flore pleno, är rätt dekorativ och
egendomlig, liksom den gulbrokbladiga var.
varie-ga’ta, vilka odlas på stenpartier. Den
sistnämnda varieteten kan sås direkt på
växt-platsen; den förstnämnda förökas endast
genom delning.
Bark för varmbäddar, se Garvarbark.
Barkborrar (Ipidae) kallas vissa mycket
små, nästan cylindriska skalbaggar av
brun-svart färg. De flesta leva som
larvei-mellan barken och veden på träd. Mycket
vanliga äro de arter som angripa barrträd. I
regel äro de ej primära skadegörare, utan
angripa i allmänhet sjuka träd, t. ex.
sådana som börjat torka. I en mer eller
mindre karakteristiskt formad gång eller
kammare avlägga honorna ägg, varefter
larverna tränga vidare i strålformigt utgående
eller oregelbundet slingrande sidogångar.
På så sätt uppstå de egendomliga
”gångsystem”, vilka man finner under lossnande
bark. Några släkten omfatta även arter,
som tränga in i veden, och dessa ha därför
blivit kallade ”vedborrar”. En sådan
angriper våra lövträd, nämligen lövvedborren
(Anisandrus dispar), och anställer stundom
rätt stor skada på unga fruktträd. På deras
stammar och grövre grenar finner man då
små runda hål, i vidd något grövre än en
strumpsticka. De leda rakt in i gångar, som
i splinten dela sig åt vänster och höger,
våg
rätt och nästan parallellt med stamytan.
Honorna gnaga sedermera från dessa korta
gångar uppåt och nedåt i veden. Gångarna
hållas fria från gnagspån, och larverna leva
av en svamp, som växer på gångarnas
väggar och färgar dessa svarta. Skalbaggarna
äro svartbruna med gula ben och pannspröt.
Honan blir 3 och hanen 2 mm.
Skalbaggarnas närvaro upptäckes lätt genom det
borrmjöl, som tränger ut ur ingångshålen. Ett
starkt angripet träd bör huggas ned och
brännas, enstaka angripna grenar kunna
avskäras och förstöras. A. T.
Barke’ria Knowl. et Westc. (Orchidaceae).
Epifytiskt växande orkidéer från
Centralam., med spolformigt uppsvällda, två till
fembladiga stamlika bulber och avfallande
blad. Blommorna, i täta klasar, äro av
särdeles fin och ömtålig struktur. B. eTegans
Knowl. et Westc. har mörkt rosafärgade
blommor, 6 cm. breda; B. Iindleya’na Batem.
har violetta blommor med vit, ådrad
mittfläck på läppen. Odlas bäst i korgar eller på
korkbitar, upphängda i varmt hus. Se vidare
Orkidéer.
Barkslag är en företeelse, som uppträder i
synnerhet hos träd med glatt och tunn bark.
Det uppstår vid stark solstrålning och kallas
därför även solbränna samt visar sig
på trädstammens s. yta genom lod- och
vågräta sprickor, vilka sårnader läkas mycket
sakta och sällan helt. I synnerhet på yngre
fruktträd kan B. åstadkomma stora skador.
Under förvåren, när saftspänningen är stark
och nattfroster växla med solheta dagar, är
faran för B. störst, och förebygges genom att
träden kalkas eller anbringande av
skugg-material. Med tillfredsställande resultat ha
också försök gjorts att medelst en lodrät
inskärning längs hela stammen söka motverka
B. Ha emellertid redan skador åstadkommits
måste såren renskäras och desinficeras.
M. K.
Baro’sma lanceolaTa Sond.
(Rutaceae).Städ-segrön buske med små smala blad och långa,
upprättväxande, späda grenar, som på nedre
hälften äro täckta av vita små, doftande
blommor i bladvecken. Närstående Diosma
och Adenandra samt odlas som dessa i
kallhus. Se Adenandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
