Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betlehemsstjärna - Betning - Betonica - Betula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Betlehemsst järna—Betula
Betlehemsstjärna, se Omithogalum.
Betning. Dålig grobarhet hos utsädet
beror stundom på, att fröet under själva
groningsprocessen angripes av svampar,
som försvaga eller döda den unga
groddplantan. För att förebygga detta brukar
man beta utsädet, numera mest med olika
kvicksilverhaltiga betningsmedel (uspulun,
germisan o. a.). Dessa förekomma dels i
form av preparat för lösning i vatten och
dels i form av puder. Lösningarna användas
antingen så, att fröet neddoppas i lösningen,
eller så, att det endast fuktas med
densamma. För detta senare förfarande ha
olika, ganska invecklade maskiner
konstruerats. Puder för betning skakas tillsammans
med utsädet, om det gäller små mängder,
i en burk, en papperspåse e. dyl., och om
det gäller större partier i särskilda
torrbet-ningsapparater. Torrbetningen är den
betningsform, som har störst betydelse för
trädgårdsodlingen, där det ofta rör sig om
små fröposter. Endast för större partier
kan det vara skäl att använda den mera
omständiga våtbetningen. Vid utförandet av
betning bör den preparatet åtföljande
bruksanvisningen följas. En del trädgårdsväxter
skadas av betningsmedlen, varför man,
innan man betar ett större fröparti, först bör
pröva betningsmedlets verkan på ett mindre
prov, som sedan utsås i en kruka, ett
fröfat e. dyl., såvida man ej på förhand vet att
ifrågavarande fröslag tål betning. Ibland
kan man hos ömtåliga fröslag uppnå
tillräcklig svampdödande verkan utan
bet-ningsskada genom att föra betningen låta
fröet en tid ligga i vatten. Detta gäller t. ex.
kålrotsfrö (och sannolikt även kålfrö), som
först blötes en timme och sedan hålles
nedsänkt i betningsvätskan en timme. Stundom
har varmvattenbehandling en liknande
effekt mot skadliga svampar som
betningsmedel.
B. har ofta mycket stor betydelse för
od-lingsresultatet, särskilt vid användande av
sämre fröpartier, vilket inte alltid kan
undgås. Om ett utsäde till synes är av sämre
beskaffenhet eller vid analys visar en låg
grobarhet, bör man därför inte försumma
att söka förbättra detsamma genom B., dock
med iakttagande av, vad som ovan sagts
om en orienterande provbetning. Stundom
kan betningsmedlet ha en något skadlig
effekt på ett friskt och felfritt utsäde men
verka gynnsamt på ett sämre fröparti av
samma växtslag. Detta beror på, att B:s
svampdödande verkan kan ha större
betydelse än dess groningsnedsättande effekt.
E. N—n.
Beto’nica Tourn., se under Stachys.
Be’tula L. (Betulaceae), björk. Omkring
35 arter träd eller buskar, spridda i Eur.,
Nordam. och n. Centralas. I vårt land
finnes trenne arter, av vilka en är
krypande och växer i våra fjälltrakter. De båda
andra, masurbjörken och glasbjörken, som
av somliga botanister hänföras till en och
samma art, B. alba L., skilja sig från
varandra genom att den förstnämnda har
årsskotten något hängande, glatta och
kådpric-kiga, den sistnämnda har upprätta, fint
dun-håriga årsskott. Båda förekomma överallt
inom landet och variera högst betydligt:
uppåt Norrl. och i fjällen bli de lågväxta
och knotiga (B. subalpina); på andra håll
framträda de som hängträd med långa,
slakt nedhängande grenar. Björkens ved är
hård och utomordentligt vacker i sin
struktur. Den s. k. ”masurn” erhålles av knotiga
björkar av båda slagen, vilka vuxit på torr
och stenbunden jordmån. Björkarna, som
särskilt på våren efter ett regn äro starkt
aromatiska, ha därjämte en nordisk vänhet
över sig som få andra träd besitta.
B. Erma’nii Cham., Mandsch. Stammens
bark gulvit, lossnande och hoprullad,
smågrenarna rödbruna med kantigt hjärtlika,
rätt stora blad. B. hu’milis Schrank, Östeur.
och n. Afr., har uppgivits förvildad i Smål.
men är sedan flera årtionden förgäves sökt
på uppgivna lokaler. Buskig, omkring 2—3
m. hög, med fint håriga skott och små, ovala,
grovtandade blad. B. lenta L. (B.
carpini-fo’lia Ehrh.), ö. Nordam. Når i hemlandet en
höjd av 25 m., med körsbärsbrun,
kvarsit-tande bark och purpurbruna, hängande
årsskott med mycket stora (12 cm.), livligt och
glänsande gröna blad, spetsigt äggrunda och
skarpt sågade, på hösten vackert guldgula.
Såväl bark som blad äro särdeles
välluktande och av veden utvinnes en doftande olja.
B. Maximowi’czii Rgl, Jap., har gulvit, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
