Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buske - Butomaceae - Butomus umbellatus - Buxaceae - Buxbom - Buxbombladloppan - Buxus - Bålgetingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Butomaceae—Bålgetingen
Buxbomsfigurer.
staltning kan vara mycket skiftande.
Sålunda finnas buskar på flera meters höjd,
ss. syrener jämte andra, men också sådana
som endast bli någon centimeter höga, ss.
vissa Cotoneaster, Vaccinium o. a. Jfr
Halvbuske.
Butoma’ceae är en mycket artfattig familj
av sumpväxter eller simmande
vattenväxter, förekommande i trop. och temp.
länder. Mest kända äro Butomus för
utomhus-odling och Hydrocleis för akvarier.
Blftomus umbella’tus L. (Butomaceae),
blomvass. En enda art i Eur. (Sv.) och As.
Vacker strandväxt för åstränder och
dammar. Vasslika blad och vackra flockar av
talrika, stora, vita och rödlätta blommor på
högsommaren. Förökas genom delning av
rotstocken eller genom frösådd. Var.
varie-ga’tus har brokiga blad men är sällsynt.
Buxa’ceae är en mycket liten växtfamilj,
huvudsakligen bestående av släktet Buxus,
buxbom, samt släktena Pachysa’ndra och
Sarcoco’cca.
Buxbom, se Buxus.
Buxbombladloppan, se Bladloppor.
Buxus L. (Buxaceae), buxbom. Omkring 20
arter städsegröna buskar från bergstrakter
i Sydeur., Nordafr., Centralam. och
Centralas. B. har motsatta, läderartade, glänsande
gröna eller grågröna, oftast ovala eller
ägg
runda blad. De bilda täta, yviga buskar, vilka
låta tukta sig genom beskärning till
allehanda former. Bekanta äro de i Holl.
uppdragna och tuktade B., som genom
beskärning tvingats antaga formen av en sittande
fågel, en urna, en korkskruv, en jämn, rund
pelare o. s. v., allt konstprodukter, vilka blott
med mycket stor urskillning må användas.
De enklare figurerna, ss. runda klot, spetsiga
pyramider eller käglor, äro rätt dekorativa
inom den mindre anläggningen, framför allt
på terrasser och parterrer. B. sempervfrens
L. är den från Sydeur. och Orient.
härstammande art, som odlas hos oss i
nedan-nämnda varieteter. B. s. arbore’scens, tätt
växande, kraftig buske, som i Sydeur. kan bli
10—12 m. hög, i vårt land väl knappast mer
än 5—6 m. Var. a’ureo-variega’ta har
gulbrokiga blad; var. gla’uca är blågrön, medelhög,
utmärkt vacker; var. Handswo’rthii, hög,
upprätt växt och stora, rundade blad; var.
myrtifo’lia, lågväxt, tät, med omvänt
äggrunda, små blad; var. rotundifo’lia med
kraftig växt och rundade blad, samt var.
suffrutico’sa, som är den sedan århundraden
tillbaka kända infattningsväxten,
användbar till så många olika ting, ss. till
gravinfattningar, som häck omkring de skilda
grupperna i ett rosarium, som
gränsmarkeringar i ornamenter o. s. v. Andra
bux-bomsarter äro B. japo’nica Muell. och
framför allt B. microphylla Sieb. et Zucc.,
båda från Jap., den sistnämnda en
små-bladig, förträfflig infattningsväxt. De
storväxta buxbomsformerna av B. sempervirens
förökas medelst sticklingar, vilka sättas i
lådor under glas i aug.—sept. De låga
varieteter, som användas till infattningar och
småhäckar, förökas mycket lätt genom
delning under sommaren, varvid man tillser,
att bitarna planteras djupt, ända upp till
de gröna bladen. De äro nämligen
rotslående från grenarna och bilda tätare och
vackrare häckar om de sättas djupt.
Bålgetingen (Vespa crabro) är den största
av våra getingar och blir ända till 35 mm.
lång. Den bygger ofta sina bon i ihåliga
träd. Stundom göra bålgetingar skada
genom att under försommaren gnaga av
barken delvis eller runtom smala grenar av
lövträd. A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
