Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calceolaria - Calendula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Calendula
m i g a C. uppdragas genom frö, som sås i
slutet av aug. eller början av sept. De
uppkomna plantorna skolas i fat, varpå de efter
att ha vuxit sig starka nog inplanteras i var
sin liten kruka. Jorden bör vara starkt
humusrik, mjuk och porös. Gammal lövjord
■och kompostjord uppblandad med sand, litet
söndersmulat träkol och något fint
hackad vitmossa bruka de trivas i. Krukorna
nedsänkas i en bänk, där plantorna
dagligen fint besprutas med friskt kallt
vatten och där de kunna kvarstå tills frosten
nödvändiggör inflyttning i växthusen. De
övervintras i sina småkrukor, stående nära
glaset i högst 5—6° värme. I febr.—mars,
eller än tidigare, omplanteras de i större
krukor och, då dessa åter äro rotade och
innan de hunnit ”filtas” (se d. o.),
omplanteras de åter, denna gång i minst
6-till 7"-krukor eller fat och i kraftigare
men alltjämt porös, med kogödsel
tillblandad jord. Rötterna gå mest på ytan, varför
låga krukor eller fat äro fördelaktiga,
ehuru plantor i sådana krukor icke äro så
lättsålda. Under hela sin växttid, även
under vintern, böra plantorna ständigt
hållas jämnt fuktiga på bladen genom täta
besprutningar och för den minsta sol bör
.skuggas. Under vårmånaderna bör skuggan
ligga på dygnet om och fuktigheten vara
.stor, ty endast härigenom bibehålla
bladen sin friska, saftigt gröna färg, varjämte
bladlössen ej så gärna infinna sig. För att
få många blomstänglar att utveckla sig,
kunna plantorna toppas, vilket bör ske med
en viss urskillning. Plantor i 7"-fat,
bladrika, friska och gröna och med ett tjugutal
blomstänglar är ej ovanligt att se. Viktigt
är att plantorna icke från början få för fet
eller gödslad jord; de bli därav sjuka redan
från ungdomen. Hellre må sedermera en
eller annan gödselvattning givas.
3. C. scabiosaefoJia Sims, Peru, Chile,
är ettårig och har smala, klibbhåriga blad,
blir 30—60 cm. hög och blommar rikt med
mycket små, ljust gula blommor, vilka
knappast hålla sig kvar på plantan mer än
en dag men ersättas oupphörligt av nya.
Sås inomhus i krukor redan i mars och
ut-skolas på halvvarm bänk frampå våren,
varefter den i maj utplanteras. Låter flytta
sig även under full blomning och kan därför
användas som ersättningsväxt för andra
växter, som blommat slut.
Cale’ndula L. (Compositae). Medelhavsl.
Omkring 20 arter ett- eller fleråriga, mer
eller mindre sträv- och körtelhåriga örter.
Härav odlas C. officina’lis L., ringblomma,
solsicka, som är en saftig, grenig ört med
kärva, avlångt lansettlika eller äggrunda
köttiga blad och gula eller orangegula
blomkorgar, vilkas flesta blommor äro
tunglika. Denna sedan gamla tider uppskattade
växt förekommer i en mängd
trädgårdsformer, av vilka böra nämnas de europeiska
”Favorite”, ljust svavelgul med vita
strimmor; grandiflo’ra fl.pl.,mörk orange,mycket
tätfylld; grandiflo’ra sulphu’rea, mycket tät,
svavelgul; ”Meteor”, svavelgul, strimmad;
”Prinz von Oranien”, orangeröd, strimmad,
m. fl., alla lämpliga för rabatter och
utom-husodling. Till avskärning liksom till tidig
odling inomhus (friplanterade i kalla
växthus) lämpa sig däremot de långskaftade
amerikanska s. k. ”Ball”-sorterna
bäst, såsom ”Balis orange”, mycket
stor-blommig, ”Balis gold”, båda till färgen
enligt namnen, vidare ”Radio”, mörkt orange,
”Pola Negri”, småblommig, och till sist den
blekgula ”Balis white”. Dessa sorter odlas
under glas, sås på vintern och utplanteras
med rotklimp fritt i upphöjda bäddar i
ljusa kallhus, som gärna må bli väl
uppvärmda av solen. Här blommar C. redan i
mars—april och är då, ehuru mera en
höstblomma än en vårblomma, lättsåld. En god
snittblomma med bättre hållbarhet är var.
chrysa’ntha med relativt glesa guldgula
blomkorgar. C. suffrutico’sa Vahl, Portugals
berg, är en småblommig, rikt förgrenad art
med håriga grenar och mycket smalt
lansettlika blad. Blomkorgarna äro högst 3 cm.
breda, talrika, klart gula. Ringblommorna ha
stort värde för trädgården dels på grund av
sina intensivt lysande gula, orangegula eller
rödgula färger och sin blomsterrikedom
men även på grund av sin härdighet på
hösten, då de jämte lejongap vanligen äro
de sista blommor, som gå åt för frosten.
Sådden sker på platsen och gallring av de
unga plantorna får icke försummas. De sås
även på bänk och utplanteras, men äro då
rätt känsliga om väderleken skulle bli torr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
