Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Campylobotrys - Canarina - Canistrum - Canna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Campylobotrys—Canna
Campylo’botrys Lindl., se Hoffmannia.
CanarLna Lam. (Campanulaceae), omfattar
endast en art, C. Campa’nula Lam.
(Campa’-nula canarie’nsis L.), Kanarieöarna. Vacker
kallhusväxt med omkring 1 m.höga,greniga,
grågröna stjälkar, som utgå från knöliga
jordstammar; bladen nedtill kransställda,
upptill motsatta, spjutlika; blommorna stora,
utåthängande, gula, försedda med röda eller
purpurbruna nerver och ådror. Febr.—
mars. Då rotknölarna i aug.—sept. börja
skjuta nya skott, omplanteras de, utan att
skadas eller brytas, i rymliga krukor med
god blandning av lövjord, gammal
gödseljord och sand. En svag undervärme är
denna tid välgörande. Efter blomningen, då
bladen vissna, upphör så småningom
vattningen och plantorna förvaras torrt och så
svalt som möjligt tills nästa växtperiod.
(JailFstrum Morr. (Bromeliaceae). Omkring
12 huvudsakligen epifytiskt växande arter
i Brasil., närstående de mer kända
Nidu-larium. C. amazo’nicum Mez (Nidula’rium
a. Linden et André). Täta rosetter av
halvmeterlånga, glatta, pappersaktiga blad,
bredast på mitten, brungröna på översidan,
på undersidan ljusgröna. Blommorna vita
och gröna, samlade i huvudlika ax på korta
stänglar. C. Linde’nii Mez (Nidularium L.
Rgl, Guzmannia fragrans hort.). Bladen
läderartade, taggiga i kanten, med
mörkgröna fläckar på ljusare grön botten;
blommorna äro omgivna av elfenbensvita
brak-téer. Om odling, se Bromeliaceae.
Canna L. (Cannaceae). Över 50 arter
fleråriga örter med stora fjädernerviga blad och
krypande, oftast knöliga rotstockar, samt
upprätta ax av ansenliga blommor.
Blommorna äro absolut osymmetriska med till
blad omdanade ståndare, av vilka blott en
är fertil och uppbär en halv ståndarknapp.
Redan i vilt tillstånd mycket bastarderande
förekomma C. i odling så gott som enbart i
olika trädgårdsformer och sällan som
verkliga arter. C. dfscolor Ldl., Trinidad, har
bruna eller gröna blad och mörkröda,
relativt små blommor. C. fndica L., Ostind., är
meterhög, har gröna blad och gula blommor,
tecknade med rött. Denna art har genom
korsningar med C. cocci’nea, C. fla’ccida, C.
gla’uca och C. nepale’nsis m. fl. givit upphov
till de flesta odlade sorterna. C. iridfflora
R. et Pav., var. Ekma’nii, Peru, blir mycket
hög, med brunaktiga blad och röda blommor
i hängande ax på upprätta stjälkar.
Trädgårdsformerna av C.,
gående under det gemensamma namnet C. i’ndica
L., även C. Crozy hort., ”blomsterrör”,
utmärka sig för sina vackra gröna, blekt
kopparskiftande eller mörkt rostfärgade, t. o. m.
mörkt brunröda, ofta halvmeterlånga, smalt
ovala blad, som först växa upp i strutform
men sedan bäras upp av kraftiga skaft.
Blommorna, vilka hos vissa sorter kunna nå
en storlek av 10—12 cm., äro samlade i mer
eller mindre rika ax på upprätta stjälkar.
Färgen är lysande, scharlakansröd och gul,
rosa eller blodröd i många nyanser, och den
enskilda blomman påminner till formen om
en svärdslilja eller en exotisk orkidé.
Sorterna sammanföras också under sådana
benämningar som ”orkidéblommiga”,
”liljeblom-miga” o. s. v. Av moderna sorter kunna
nämnas: ”Assant”, brunbladig, mycket
storblom-mig, scharlakansröd; ”Fiery Cross”,
brunbladig och storblommig, scharlakansröd,
”Königin Charlotte”, kraftig, stora gröna
blad och mycket stora högröda blommor; ”Le
Tigre”, låg, ljusgröna blad och gula,
rödfläckiga blommor; ”Louis Cayeux”, grönbladig,
storväxt, storblommig, rosenröd; ”Roi
Huru-bert”, brunbladig, orangeröd; ”R. Wallace”,
grönbladig, kanariegul. Cannorna äro lika
vackra som dekorationsväxter i krukor som
friplanterade ute. De kunna användas på
mångahanda sätt, antingen i hela grupper
av en sort eller blandade. Om man önskar ha
en högväxande grupp kunna C. planteras
tätt, ty de ha en otrolig förmåga att skjuta
varandra i höjden, om de trängas. Upp till
3 m. är då icke sällsynt för sorter, vilka,
glest stående, endast bli hälften så höga.
För att normalt utveckla sig böra de stå på
50 cm. avstånd från varandra, om jorden
är fet och djup.
C. förökas genom frösådd, men då dels
fröplantorna mycket variera och ofta bli
mindre vackra, och dels fröet är
synnerligen hårdskaligt brukar man numera icke
så C. av frö, annat än för uppdragning
av nya korsningar. Goda sorter förökas
därför bäst genom delning av rotstockar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
