Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Centropogon - Cephalandra - Cephalanthus - Cephalaria - Cephalium - Cephalocereus senilis - Cephalotaceae - Cephalotaxus - Cephalotus follicularis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Cephalandra—Cephalotus
Cephalocereus senilis. Gbgs Trädg.-för. Foto Hzn.
på vintern. C. lucya’nus Houtt. Troligen en
hybrid mellan C. surinamensis och den
närbesläktade Siphocampylus betulifolius (se
d. o.). Hängande grenar och karminröda
blommor; vacker ampelväxt. C. specio’sus
Planch. har 5 cm. långa, scharlakansröda
och orangefärgade blommor. C.
suriname’n-sis Presl har upprätta grenar och vackra,
ljusröda, inuti vita eller vitgula, 5 cm. långa
blommor. C. förökas genom vårsticklingar
på undervärme, planteras i sandig
grästorvjord med gammal gödseljord och i ej för
stora krukor. Ljus och luftig plats i temp.
växthus eller varmhus. Det stärker
plantorna, om de sommartid vårdas i bänk.
Cephala’ndra Eckl., se Cocdnia.
Cephala’nthus L. (Rubiaceae). 7—8 arter
buskar och småträd med motsatta eller
kransställda, kortskaftade, äggrunda eller
lansettlika blad och små gulaktiga blommor
i runda huvud. C. occidenta’lis L., Nordam.,
är möjligen härdig i Skåne, dock med
vintertäckning. Har egendomliga, klotrunda,
vitgula, välluktande blomhuvud i spetsen av
grenarna. Förökas genom sticklingar under
glas och planteras på stenparti.
Cephala’ria Schrad. (Dipsacaceae).
Omkring 30 arter, merendels högväxta, ett- och
fleråriga örter i Eur., v. As. och n. och s.
Afr. C. alpfna Schrad., Alperna. Meterhög
med upprätta, ihåliga stjälkar och
ellip-tiska, nära meterlånga jordblad och
parflikiga stjälkblad samt blekgula blomhuvud.
C. tata’rica Schrad., ö. Ryssl. Oftast i
kultur under namn Scabio’sa tata’rica Gmel.
Liknar föregående men blir ända till 2,5 m.
hög. Ståtlig dekorationsväxt i den större
parken. Förökas genom delning och
planteras på torra och soliga lägen.
CephaÜum, se under Melocactus.
Cephaloce’reus seniTis Pfeiff. (Cactaceae),
gubbkaktus. Mex. Är en pelarkaktus, som i
hemlandet når en höjd av 10 m. men blir i
odling sällan mer än meterhög. Den
utmärker sig genom det långa, sträva, gråvita hår,
som täcker hela plantan som ung och de
yngre delarna av äldre plantor. I toppen på
plantan samlar sig detta hår till vackra,
rent vita virvlar, i vilka finnas gömda en
mängd skarpt stickande spjut. Blommorna,
som sällan om någonsin framkomma å
odlade exemplar, sitta samlade i mängd uppe
på hjässan, äro 8—12 cm. stora, rödlätta
med vitt inuti. En annan art är C.
purpu’-reus Gke, Brasil. Hög kägelformig art med
ullig hjässa, vars ull dock täckes av de täta,
bruna, 5 cm. långa spjuten. Om andra
vithåriga s. k. gubbkaktus, se
Echino-cereus de Laetii, Mamillaria hahniana och
Pilocereus lanatus. Om odling, se
Kaktusodling.
Cephalota’ceae omfattar endast släktet
Cephalotus (se d. o.).
Cephalota’xus S. et Z. (Taxaceae). Några
få arter i Kina och Jap., av vilka arten C.
drupa’cea S. et Z. med knapp nöd kan odlas
i s. Sv. I hemlandet 10 m. högt träd, blir
det där endast en liten vacker, städsegrön
buske. Har långa, skenbart tvåradigt
ställda barr med markerad mittribba och två
ljusa linjer på undersidan. Planteras på lätt
men mustig jord i halvskugga, skyddad mot
vind och morgonsol. Täckes med granris
under vintern och våren.
Cephalo’tllS follicula’ris Labill.
(Cephalota-ceae). Släktets enda art. Högst intressant
insektfångande växt (se under
Insekt-ätande växter) med två slags blad: från
rotstocken utgå först ett antal spadlika,
liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
