Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Crataegus - Crepis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Crepis
Crinum asiaticum var. Gbgs Trädg.-för. Foto Hzn.
gråaktiga. Frukten, som är stor som ett
ordinärt fågelbär, är röd med gula punkter.
C. rotundifo’lia Moench, Nordam. Tät och
jämn buske med rätt långa, tunna, böjda
tornar, runt ovala, fint sågade blad, som på
hösten bli vackert mörkröda. Frukterna äro
stora som små körsbär, scharlakansröda
och rikt förekommande. C. sangufnea PalL,
ö. Sibir. Buske eller litet träd med vackra,
glänsande rödbruna grenar med starka,
korta tornar men även utan sådana. Bladen
äro stora, spetsigt ovala med skarpa små
flikar, på undersidan svagt gråluddiga.
Frukten liten, röd. Andra arter äro: C.
ar-kansa’na Sarg, och C. arnoldia’na Sarg.,
vidare C. dsunga’rica Zab., C. persfstens
Sarg., C. phaenopy’rum Med., C. submollis
Sarg., C. tanacetifolia Pers., m. fl.
C. bör planteras så att de få full
södersol och sålunda kunna beskådas från
söder, så att deras av otaliga blommor
dignande grenar under försommaren komma
till sin fulla rätt och deras granna
frukter på eftersommaren och hösten lysa i
solen. C. förökas genom frösådd på hösten.
Fröet gror först andra året efter sådden.
Som bekant tåla de en kraftig beskärning
och kunna därigenom hållas i bestämda
former alltefter behag. De finare arterna
liksom varieteterna förökas genom
okule-ring på stammar av C. monogyna, vilket
sker på samma sätt som okulering av
fruktträd. Svagt växande former, liksom de
hängande varieteterna, okuleras på
stam-höjd på C. coccinea som har lätt för att bilda
raka och kraftiga stammar. Hagtorn
tyc
ker liksom cotoneaster icke om att flyttas
sedan de blivit äldre. Bästa häckplantorna
av hagtorn äro därför de tvååriga.
Stamfor-miga eller andra exemplar böra omplanteras
i plantskolorna rätt ofta för att kunna låta
sig förflyttas till annan plats utan att taga
skada. Som blommande drivbuske
vintertid använder man C. oxyaca’ntha v. Paulii,
förädlad på C. monogyna. Denna var. bildar
vackra, små, rikt greniga träd med livligt
rosenröda, fyllda blommor. Planteras in i
krukor på hösten och förvaras under
vintern så att krukorna ej frysa sönder. På
våren ställas de ut på en säng, vattnas och
skötas omsorgsfullt men beskäras icke.
Redan i febr, året därpå intagas de till
drivning samtidigt med Viburnum,
Labur-num, Prunus triloba och andra dylika
driv-buskar. De ställas i 15—16° värme,
besprutas och vattnas rikligt. De bruka slå ut
mycket snart och äro då synnerligen
dekorativa. Avdrivna plantor nedskäras på alla
grenar och utplanteras för förnyad
framtida användning. (Hzn.)
Sjukdomar. Mjöldagg (Podosphaera
oxyacanthae). Vitaktiga, mjöliga
beläggningar på blad och unga skott, som bli
förkrympta. Jfr Mjöldagg.
Hag-t o r n s r o s t (Gymnosporangium
clavariae-forme) framkallar gulröda fläckar på blad
och frukter samt svulstlika förtjockningar
på unga skott; på dessa partier finnas
rör-formiga bildningar med fransad kant:
skålroststadiet av denna värdväxande rostart,
som på våren utvecklar sitt andra stadium,
gula, geléartade tungor på enens kvistar.
De båda värdväxterna böra i möjligaste
mån hållas skilda från varandra. På sina
håll förordas besprutning med
bordeaux-vätska i april—maj. Rötticka, se T i c
-kor. Rödvårtsjuka (se d. o.). Th. Lfs.
Skadedjur, se Päronspinnarstekeln
under Päron.
Crepis L. (Compositae). Över 200 arter på
n. halvklotet, särskilt i gamla världen.
Ett-eller fleråriga örter med tätt ställda
jordblad eller uppåt stjälkarna omfattande blad;
gula eller röda, sällan vita blomkorgar.
Huvudsakligen odlas den ettåriga C. rubra L.,
Sydeur. 15—45 cm. hög med djupt sågade
eller parflikiga, rosettställda blad och långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
