Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Dahlia
Storodling av Dahlia. Göteborgs Trädgårdsförenings plantskolor. Foto Hzn.
blad. Blomkorgarna enkla, 12 cm. breda,
ljust purpurfärgade; D. imperia’lis Roezle,
1—3 m. hög med enkla stora, rent vita
och på grund av strålblommornas riktning
klocklika blomkorgar. I stora kallhus
odlas dessa arter och blomma under mycket
gynnsamma förhållanden på vintern. De
förökas genom ympning på rothalsen av
vanliga dahlior. Övriga arter ha genom
korsningar i upprepade och otaliga led givit
upphov till den mängd trädgårdsdahlior,
som numera odlas. De viktigaste av dessa
arter äro: D. coccFnea Cav., småväxt, med
enkla, orangefärgade, gula eller röda
blommor. D. gra’cilis Ortg. är 1—1,5 m. hög och
har lysande orangefärgade blommor, vilkas
strålblommor äro nästan runda. D. Me’rckii
Lehm. blir 60—100 cm. hög och har små,
lilafärgade blommor på mycket långa, tunna
skaft. D. ro’sea Cav. (D. purpu’rea Poir., D.
varia’bilis Desf., D. ma Andr.) har enkelt
parflikiga blad, tjockare och bredade än
hos övriga arter. Utomordentligt
varierande med rosa, vita och lilafärgade och ljust
karmosinröda blommor. Anses vara
stamart till mängden av pompondahlior men
även, genom korsning med D. coccinea, till
övriga trädgårdsdahlior med undantag för
kaktusdahliorna. Dessa äro nämligen alla
uppkomna efter en enda, år 1864
blommande, odlad variant eller s. k. sport, d. v. s.
knoppvariation, som då erhöll namnet D.
Juare’zii hort., och vilken således icke anses
vara vare sig någon art eller någon spontan
hybrid som de övriga. D. Zimapa’nii Roezl.r
se Cosmos atrosanguineus.
Samtliga odlade trädgårdsdahlior ha
erhållit det gemensamma namnet D. varia’bilis
Desf. (Georgi’na v. Willd.) och omfatta tre
större avdelningar: enkelblommande,
h a 1 v f y 1 1 d a och
dubbelblom-mande dahlior. Någon som helst
verklig begränsning mellan dessa avdelningar
finnes dock icke. Redan det faktum, att
arterna äro i hög grad varierande i sig själva
och därför svåra att skilja åt (D. rosea och
D. coccinea gå med sina varianter mycket
nära varandra), gör att även de av dem
uppkomna hybriderna med nöd kunna
klassificeras. Om de första odlade dahliorna har
man uppgift från år 1651 i en publikation,
som härledde sig från ett redan 1575
tillkommet manuskript med avbildade dahlior
av olika slag. Först 1836 hade man
emellertid den första verkliga monografin över
dessa växter, ”The annual Dahlia
Register”, som omnämner 700 sorter. Är 1924
beskriver Norton i en amerikansk dahlia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
