Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dephinium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Delphinium
357
mer, vilka säljas som D. hy’bridum hort.,
ej att förväxla med den verkliga arten
D. hy’bridum Willd., som sällan odlas.
Formerna av D. c. ha uppstått genom otaliga
korsningar, liksom omsorgsfullt urval av
varieteter. De nå många en höjd av 2,5 m.
under det att andra äro rätt låga.
Blommornas färg skiftar från rent vitt till alla
toner av blått och gredelint. De rent
klarblå anses vackrast. Gula och röda färger
saknas. Högväxta sorter, sammanförda
under gruppen: D. e 1 a t u m, äro bl. a.
”Ex-celsior”, ”Julie”, ”King of Delphinium”,
”Königin Wilhelmina”, ”Lady
Rawens-worth”, ”Mrs Creighton”, ”Niederwald”,
”Perrys favourite”, ”Turquise”, ”Van Veens
Triumph” m. fl., alla i olika blå färger.
Till dessa komma de i EngL uppdragna
sorterna ”A. J. Moir”, ”Blue Danube”,
”Hunsdon Dell”, ”Lady Grace”, ”Mrs Edwin
Rostock”, ”Puccini” m. fl., vilka ha
utomordentligt kraftiga, täta och storblommiga
klasar med blommor i de renaste blå
färger. Medelhöga eller låga äro de
till D. Belladonna räknade sorter,
vilka bli omkring 1 m. eller lägre, ha
djupare flikiga blad, tunna men sega
blomstjälkar och glesare blomklasar. Dessa
sorter äro i regel utomordentligt klart blå eller
vita. Nämnas bör som de bästa:
”Belladonna grandiflorum”, ”Capri”, ”Lamartine”,
”Lohengrin”, ”Moerheimii”, ”Persimmon”,
”Schwalbach” m. fl. Varje år utbjudas i
handeln nya sorter, vilka man söker få så
klarblå som möjligt, eller ock sådana, vilka
ha ett svagt rosaskimmer utan att
blommorna därigenom få den något dystra
gredelina färg, som utmärkte de på sin tid
moderna ”W r e x h a m”-sorterna. Alldeles nya
färger torde man kunna vänta av de i Holl.
frambragta nya hybriderna, till vilka de
röd-blommande D. cardinale, D. nudicaule m. fl.
ha bidragit.
De fleråriga D. föredraga ljusa och soliga
lägen samt djup och god men icke
nygöds-lad, hellre torr än för fuktig jord. De
förökas lätt genom delning på våren eller än
bättre på eftersommaren, sedan de blommat
slut. Arterna förökas genom frösådd i
krukor, omskolning i kallbänk och utplantering
på eftersommaren. Hybriderna kunna också
uppdragas av frö, varigenom erhålles myc-
Delphlnium consolida f. ”Blue spire”.
ket kraftiga plantor men också färger, vilka
ofta äro mindre klara och mindre vackra än
moderplantornas. (Hzn).
Sjukdomar. En bakterie, Bacterium
del-phinii, förorsakar kolsvarta, kantiga, av
bladnerverna begränsade fläckar på
bladen; stundom angrepp även på stjälkar
och blomdelar samt underjordiska organ.
Bakterien kan spridas med fröet och
övervintra i marken. Kylig, fuktig växtplats
befordrar sjukdomen. Vissa sorter äro mera
mottagliga än andra. Sjukdomen bekämpas
genom noggrann renhållning och
besprut-ningar med kopparpreparat (även på
marken). Angripna plantor må ej användas till
förökning vare sig genom delning eller frö.
Mjöldagg (Erysiphe polygoni) medför
bortdöende av bladen och hindrar normal
utveckling av blommorna. På mager och
torr jord blir angreppet svårast. Mycket
stora skillnader i mottaglighet förefinnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
