Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dianthus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Dianthus
Dianthus gratianopolitanus. Stensborgs trädgård.
och röda blommor med tandade blomblad.
D. negle’ctus Lois., v. Alperna 10—15 cm.
hög art med syllika gröna blad i täta tuvor,
tidvis under sommaren översållade av stora,
ljust skära, på undersidan gula blommor.
Utmärkt vacker stenpartiväxt; bör skyddas
mot barfrost. D. pluma’rius L.,
fjädernejlika. Österr. 15 till 30 cm. hög art, som
bildar täta, blågröna tuvor, vilka snart breda
ut sig till vidsträckta mattor. Jfr D.
gratianopolitanus. D. supe’rbus L.,
praktnejlika. Eur. (Sv.). 30—40 cm. hög med
fler-blomstriga stjälkar. Blommorna, som äro
mörkt rödlila, äro starkt fransade och
doftande; juni—aug. Utmärkt för större
stenparti, där den ofta endast blir tvåårig men
sår sig själv och kommer upp i närheten av
den gamla platsen. Sandblandad jord.
II. Trädgårdsnejlikor.
D. Caryophy’llus L. var. flore pleno och
D. C. var. semperflo’rens flore pleno. ”Dios
anthos”, gudomlig blomma, lär den grekiske
filosofen Theofrastos ha kallat en
nejlikblomma. Släktets vackra namn torde
sålunda ha tillkommit redan 300 år f. Kr., om
också nejlikorna vid den tiden ännu ej odlades.
Först långt senare hör man talas om deras
odling omkring 1300-talet, och år 1597 skrev
Gerard om då förekommande nejliksorter,
att ”det vore att övertaga Sisyfus’ rullande
sten eller räkna sandens korn att beskriva
alla nya varieteter”. Sedermera ha under
århundradenas lopp uppställts flera system för
indelning av trädgårdsnejlikorna. Det sista
av dessa system grundades huvudsakligen
på de olika sorternas blomfärg och framför
allt teckningarna på blombladen. Sålunda
finnes inom nämnda system bl. a. följande
klasser: ”enfärgade” i alla slags färger;
”pi-cotter”, som äro kantade av annan färg och
uppdelas i gammaltyska, nytyska,
holländska, romerska, gammalspanska,
nyitalienska picotter och picottpicotter; ”dubbletter”
eller ”bandfärgade”, vilka skiljas i engelska
och tyska, med mer eller mindre breda,
längsgående band på blombladen; ”bisarra”
med blandade färger utan märkbar ordning
o. s. v. För den praktiske
trädgårdsodla-ren är ett sådant system av ringa nytta, om
det också för nejliksamlaren av förra
århundradet, som ansågs lida av
”diantho-mani”, kunde vara högst intressant.
Enklast är att dela upp de olika klasserna av
trädgårdsnejlikor i två grupper, alltefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
