Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dimorphotheca - Dionaea muscipula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dionaea
381
direkt på växtplatsen. Plantavstånd 25 cm.
på solig och varm plats och god jord.
Dionae’a muscfpula L. (Droseraceae),
flug-fälla. Carolina och Florida i kärr och
mossar. Denna släktets enda art är en av
växtrikets mest egendomliga och intressanta
företeelser. Den bildar liksom Drosera
rosetter av nedliggande fångstblad, ofta halvt
övervuxna av den omgivande mossan.
Bladen äro 5—8 cm. långa och bestå dels av det
brett vingade bladskaftet och dels av
bladskivan, som är ombildad till ett
fångstorgan, nästan cirkelrunt eller en smula
avlångt, och är delat i två halvor, som leda mot
varandra utmed mittnerven. I kanterna sitta
en rad något inåtböjda, starka hår, så
ordnade att, när de båda halvorna sluta sig
samman, passa håren in emellan varann som
fingrarna på en hopknäppt hand, och
ingenting kan passera ut eller in mellan dem. På
innersidan eller den uppåtvända sidan på
varje bladhalva sitta tre i triangel ställda
körtelhår, som äro ytterst känsliga och
reagera för minsta beröring. Då bladet är fullt
utvecklat och vädret soligt och varmt,
behö-ves endast den minsta lilla irritation å dessa
känselhår, för att bladet blixtsnabbt skall
sluta sig. En fluga eller annan insekt, som
kommer i beröring med dessa hår, går sin
säkra död till mötes, i det att den inneslutes
i det snabbt hopfällda bladet. Detta öppnar
sig ej förrän insekten är död och oftast så
utsugen, att endast de hårda delarna, vingar
och sköldar, finnas kvar. En vanlig stor
husfluga ”ätes upp” av växten på detta sätt på
omkring fem dagar. (Se bild å sid. 383.)
D. förökas genom delning, som bör
företagas tidigt varje vår. De delade plantorna
sättas i var sitt 10 cm. brett och 5 cm. djupt
fat, som är väl dränerat med fin krukskärv
i botten. De planteras i en blandning av
% hackad, levande vitmossa och % mjuk
ljungjord eller halvförmultnad naturlig
lövjord (skogsjord, ej komposterad). Något
väl rentvättad sand och träkoisbitar böra
iblandas för att hålla det hela friskt.
Plantorna sättas på en liten kulle i fatet, vars
yta sedan täckes med ett lager levande och
friska toppar av vitmossan. Faten
nersänkas därpå till kanten i ett till randen med
Dimorphotheea aurantiaca hybrida.
torvmull och sand fyllt, dubbelt så stort fat,
som förut grundligt genomvattnats. De
ställas därpå upp under glaset i fullt ljus och i
ett vanligt kallhus samt översprutas flera
gånger dagligen, så att mossan hålles jämnt
fuktig och växer till. Endast för den allra
skarpaste vårsolen skuggas lindrigt. Så
behandlade bruka plantorna utbilda ända till
4 cm. stora bladskivor, som färga sig klart
röda mest åt kanterna till, ett tecken till
kraft och livlighet. Späda blad eller sjuka,
i instängd luft eller för mycken skugga
utvecklade blad visa icke nämnvärd
känslighet och äro betydligt trögare i sina
rörelser än friska och sunda blad. Likaså är
växten mindre livlig vid regnigt och kallt väder.
Plantorna böra övervintras i + 12° och ha
sin vilotid ungefär från okt. till febr., då
de ej besprutas men likväl ej få torka ut.
Dimorphotheea aurantiaca var. Foto Weibulls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
