Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epidendrum - Epilaelia - Epilobium - Epimedium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
Epilaelia—Epimedium
Epidendrum obriennianum (med icke resupinerade
blommor).
Epilaelia hort. (Orchidaceae). I växthus
uppdragna orkidéhybrider mellan
Epidendrum och Laelia. I likhet med Epicattleya
äro E. icke av samma skönhetsvärde som
hybriderna mellan Cattleya och Laelia eller
Brassavola. En del intressanta sorter
finnas dock, ss. E. hardya’na (E. ciliare X L.
anceps), E. Lione’tii (E. atropurpureum X
L. purpurata), E. Vei’tchii (E. vitellina X L.
tenebrosa), m. fl. Om odling, se
Orkidéer.
Epilozbium L.(Oenotheraceae). Omkring 160
arter över hela världens varma och temp.
länder spridda ett- och fleråriga örter, av
vilka några äro mycket ståtliga och
användbara i större trädgårdar, där de trivas bäst i
soligt läge på stenbundna backsluttningar
och stenpartier. E. angustifo’Iium L.
(Cha-maene’rium a. Scop.), dunört. Eur. (Sv.).
50 till 150 cm. hög, grenig, med lansettlika
blad och vackra, purpurröda blommor i
upprätta, liksidiga klasar. Var. album med vita
blommor är ej så vacker; juni—juli. Denna
växt har en otrolig förmåga att sprida sig
på svedjeland eller där skogsbrand har gått
fram. Den brukar på sådana platser ännu
medan marken är täckt av förbrända
växtdelar frodas i täta yviga meterhöga stånd
som utgöra en grann anblick. E. Dodo’naei
Vill., Mellaneur. 60—70 cm. hög, tätare
förgrenad och bildar ett jämnt, runt stånd.
Bladen smala, helbräddade, lansettlika;
blom
mor rosenröda, stora. För större stenparti;
juli—aug. E. He’ctori Haussk., Nya Zeel.
Är en krypande art, som bildar täta, några
cm. höga, gröna mattor av små ovala blad
och obetydliga, vita blommor. Sprider sig
oerhört genom frö och utlöpare och blir
inom kort ett visserligen intressant men
envist ogräs på stenpartiet. E. hirsuTum L.,
Eur. (Sv.). Liknar den förstnämnda, men
har fint ludna blad och är mindre till växten
samt har mörkare och mindre blommor.
Trives bäst vid sjöstränder; juli—aug. E.
sprida sig genom självsådd men kunna
också förökas genom delning.
Epime’dium L. (Berberidaceae), Sydam.,
Ostas. och Nordam. Ett fåtal arter låga
intressanta, vårblommande växter med
särdeles prydliga, ofta metallglänsande, som
unga rödaktigt färgade, sedan mörkgröna,
spetsigt hjärtlika, vackert nerviga blad och
vackert formade blommor. De trivas bäst i
halvskugga eller skugga, planterade i god,
sandblandad ljungjord och kunna användas
på stenpartier eller som kantväxter omkring
Rhododendronbuskage. De flesta arterna
synas vara fullt härdiga, och där de icke
trivas är detta oftast beroende på för stark
sol, kalk och torka. Omkring 15—25 cm. höga.
E. alpFnum L., Syd- och Mellaneur. Bladen
tredelade med hjärtlika småblad; blodröda
blommor med gul kort sporre. E.
diphyT-lum Lodd. (Acera’nthus d. Morr. et Dcne),
Jap. Bladen tvådelade med avlångt
hjärtlika och tillspetsade delar, vitaktigt
gröna på undersidan. Blommorna äro vita
med lilafärgade förtoningar och sakna
sporre. E. hexa’ndrum Hook. (Vancouve’ria
h. Morr. et Dcne), Nordam. 30 cm. hög
med rundade, treflikiga blad och helt
igenom vita blommor. E. lilaci’num Donck.
(Bonste’dtia LWhn.). Till bladformen
varierande bastard av E. macranthum och E.
diphyllum, med vita blommor med
rosafärgade förtoningar. E. macra’nthum Morr. et
Dcne, Jap. Den mest betydande, med stora,
vaxartade, rent vita blommor, av
egendomlig form och med lång sporre. Kan,
inplanterad i krukor, drivas i 10—15° värme i mars
—april. Flera synnerligen vackra varieteter
finnas, av vilka var. viola’ceum (E.
viola-ceum Morr. et Dcne) har lilaröda blommor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
