Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etikettering - Ettåriga eller annuella växter (sommarblommor) - Ettårsförädling - Euanthe sanderiana - Eucalyptus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Ettåriga—Eucalyptus
planterats. Härvid kunna hängetiketter av
porslin komma till användning. Dessa
finnas i olika storlekar. Bra mått äro 33x43
eller 43X53 mm. De måste emellertid
beställas med färdig, inbränd skrift och
upphängas i koppartråd. Tid efter annan
tillses att denna ej skär in i barken och
därmed avsnör upphängningsgrenen. Zinkplåt
kan lämpligen tillskäras i 5X6 cm. stora
bitar, på vilka sedan namnet textas med ett
specialbläck. Hållbarare är emellertid att
med stansar hugga in bokstäverna. Denna
metod användes numera rätt allmänt och
dylika etiketter kunna användas både som
hängande eller fastsatta på i jorden
nedstuckna tunna metallstöd, vilka, om de äro
spiralvridna, stå stadigare i marken.
Vid frösådd på kalljord användas 20—30
cm. långa sticketiketter av furuträ. De
övermålas med en tunn vit eller gul oljefärg.
Även för krukväxter användas sticketiketter
av samma material, med en för
sticklings-krukor lagom längd av c:a 8 cm. och för
större krukor 10—12 cm.
Aluminiumetiketter förekomma numera ytterst sällan.
Bleckplåt bör övermålas med och texten likaså
utföras i oljefärg, men ha sedan en relativt
lång hållbarhet.
Sticketiketter böra alltid skrivas uppifrån
och nedåt, icke tvärtom som så ofta sker.
Skulle nämligen en sådan etikett bli
gammal och svårtolkad med den nedre delen
kanske borta eller med utplånad skrift, så
är det lättare att tolka namnet, då dess
första stavelser finnas kvar i övre kanten
av etiketten än om de sista, ofta
intetsägande stavelserna voro kvar. M. K.
Ettåriga eller annuella växter, även
benämnda sommarblommor, kallas
sådana örtartade, för blommornas skull odlade
växter, som sås på våren, blomma, sätta
frukt och moget frö före vintern, varefter
de dö och ha alltså tilländalupit hela sin
livslängd från vår till höst. Rätteligen äro
således alla dylika växter ettåriga eller
annuella, ss. många grönsaker och annat
för att ej nämna många slag av ogräs. De
ettåriga växterna kunna övervintra men i så
fall som små fröplantor, vilka kommit upp
efter självsådd eller företagen sådd under
hösten. Sådana plantor blomma tidigare än
de, vilka uppkommit av vårsådd. En stor
mängd för blommornas skull odlade
fleråriga växter behandlas i vårt land som vore de
ettåriga av det skäl, att de som fullvuxna
individer icke tåla våra vintrar utan frysa
bort. Så är exempelvis förhållandet med de
egentligen fleråriga penséerna, lejongapen
och många andra. Med ettåriga
sommarblommor åsyftades tidigare endast sådana,
som kunde sås direkt på växtplatsen. Men
numera har benämningen utsträckts att
omfatta även sådana blomsterväxter, vilka
måste, för att före hösten hinna fullgöra
sin blomning, sås inomhus redan i febr.—
mars, omskolas på bänkar och utplanteras
på kalljord som försigkomna små plantor,
exempelvis petunior, astrar med flera.
Ettåriga blomsterväxter äro som regel mycket
rikblommiga och färgstarka, varför de
utgöra ett mycket viktigt tillskott till våra
trädgårdars prydnadsväxter, särskilt
användbara till rabatter och många av dem
till snitt.
Ettårsf örädling, se O k u 1 e r i n g och
Y m p n i n g.
Eua’nthe sanderia’na Schltr., syn. med
Vanda s.
Eucaly’ptus L. (Myrtaceae). Mer än 160
arter med ett par undantag när i Austr.
De flesta äro mycket storväxta, städsegröna
buskar eller träd, vilka senare tillhöra vår
jords snabbast växande och högsta lövträd.
Bladen äro läderartade, enkla, helbräddade,
hos unga plantor motsatta och vågrätt
utgående från skottet men hos äldre hängande,
strödda och kantställda. Blommorna
merendels vita eller gröngula; frukten är en träig,
fyrdelad kapsel. I vårt land odlas så gott som
endast det kända ”feberträdet”, E. globulus,
men i Sydeur. äro många arter
acklimatiserade och bilda där vackra, ståtliga alléer
eller träddungar. E. glo’bulus Labill., Austr.
Ett i sitt hemland eller, där det i subtrop.
länder har planterats, ända till 100 m. högt
träd. Grenarna äro kantiga, blågröna
liksom bladen, vilka äro starkt
terpentindof-tande. Bladen äro hos unga plantor liksom
på unga skott på gamla träd starkt
blådag-giga, brett avlånga eller äggrunda,
oskaf-tade och motsatta men bli på äldre träds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
