Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Euphorbia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
Euphorbia
Euphorbia submamillosus. Gbgs Trädg.-för. Foto Hzn.
huset kunna uppvärmas, även vid sträng
köld, till minst 20—22°. Det är en gammal
regel, att plantorna ej böra rubbas från sin
plats, sedan de väl blivit uppställda här.
De äro nämligen så ljuskänsliga, att en
vridning eller förflyttning ofta inverkar så,
att växten antingen tappar bladen eller
lockas att växa på längden innan
blomknopparna komma. Vattningen bör ske med stor
urskillning, hellre för litet än för mycket
innan blomsättningen börjat. Sedan
blommorna utbildats samt skärmbladen börjat
visa sig, men ej förr, givas
gödselvattningar då och då, och stor vikt lägges nu
uppå att tillväxten av skärmbladen icke
på något sätt störes. Först när dessa äro
fullt utbildade och fasta, kan skörden
börjas. Vid avskärningen är det nyttigt att
doppa den nedre delen av den avskurna
stjälken i kokande vatten ett ögonblick,
så att mjölksaften upphör att flöda.
Härigenom ökas hållbarheten. På ovannämnda
sätt uppdragna plantor ge endast ett skott
och en stor blomstjärna. Vill man ha
gre-niga exemplar i krukor användas de gamla
plantorna, som i så fall få behålla 3—4
skott, vilka dock utveckla mindre stjärnor.
Den ursprungliga arten torde numera sällan
odlas och har ersatts av ett par
amerikanska förbättrade former, ss. ”Oakleaf” med
svagt urnupna örtblad och intensivt men
något blåaktigt röda skärmblad, samt den
med silkeslena örtblad försedda ”Velvet
Leaf”, vars stjärnor ha flera och bredare,
klart röda skärmblad, vilka dock utvecklas
något ojämnt. Ett par laxrosa och rent skära
former finnas men äro ej så omtyckta.
Däremot är en eller annan rent vit stjärna
mycket vacker bland alla de röda. E. splendens
Bojer., Madag. Halvt vedartad, klättrande
buske med långa ljusgråa grenar, tätt
besatta med skarpa mörka taggar samt med
glesa, livligt gröna, ovala blad på de yngre
grenarna. Blommorna i små flockar på rätt
långa skaft och omgivna av präktigt
mönje-röda, runda blomskärmar. Grenarna böra
hos äldre plantor spaljéras upp mot något
gallerverk. Förökas liksom de kaktuslika
arterna av E. genom sticklingar, vilka böra
torka i snittytan, innan de sättas i ren med
finhackad vitmossa blandad sand. Väl
rotade behandlas de — där ej annat är sagt —
ungefär som vanligare suckulenta växter.
Många av dem äro förträffliga rumsväxter.
E. för fritt land: E. cyparfssias L.,
Eur. (Sv.). Omkring 25—30 cm. hög trevlig
växt med tätt sittande, mycket smala blad
och gulgröna blomsamlingar. Trives bäst i
skugga på torra backar. E. heterophy’lla L.,
BrasiL Utplanteringsväxt med meterhöga
stjälkar och om julstjärnan påminnande
blomsamlingar, vilkas obetydliga blommor
äro omgivna av rödfläckiga gröna
skärmblad. Sås i febr, i krukor och förodlas i
krukor under våren samt utplanteras i juni.
E. margina’ta Pursh, Nordam., har
blågröna blad och vitkantade skärmblad.
Behandlas som E. heterophylla. E. MyrsinPtes L.,
Korsika. Stenpartiväxt för soliga och torra
lägen, med nedliggande grenar och gråblå,
tjocka blad och gula blomsamlingar; maj—
juni. E. palu’stris L., Eur. (Sv.). Hög, ända
till 1,30 m., livligt grön, yvig ört med stora
gröngula blomsamlingar. En präktig
deko-rationsväxt vid stränder eller som
ensamstående på fuktiga gräsplaner. E.
polychro’-ma Kern., Sydeur., är den allra vackraste
av de perenna arterna. Omkring 30—40 cm.
hög med blågröna stjälkar, ovala, livligt
ljusgröna blad och stora, läckert gröngula
blomsamlingar, vilkas inre skärmblad äro
guldgula. Förträfflig stenpartiväxt och
utmärkt till avskärning. De perenna E. äro
lätta att dela; ovanstående arter förökas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
