Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fraxinus - Freesia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
Freesia
Fraxinus oxycarpa. Gbgs bot. trädg. Foto Hzn.
var. pe’ndula, hängask, är synnerligen
dekorativ i en större park men bör undvikas
i mindre trädgårdar. Andra varieteter äro:
fo’liis arge’nteis med vitbrokiga blad och fol.
lu’teis med gulbrokiga blad. Övriga
varieteter äro: var. asplenifodia, smalt jämbreda
småblad; var. crispa, förkrympt form med
tättsittande krusiga blad; var. diversifo’lia,
få och djuptandade småblad; var. globo’sa,
låg, rund buske med små blad; var.
hori-zontadis med utåtsträckta, halvt hängande
grenar, o. s. v. Övriga odlade arter av denna
grupp, ss. F. angustifoTia Vahl, F. ano’mala
S. Wats., F. pennsylva’nica Marsh, m. fl. ha
ej större värde än den vanliga asken. Som
parkträd äro arterna av denna grupp icke
att rekommendera på grund av dess alltför
stora vidlyftighet och framför allt dess sena
lövsprickning — senast av alla träd — och
bladens tidiga avfallande på hösten. Asken
står således naken till långt frampå våren
och blir tidigare än andra träd naken på
hösten. Trots detta är dock en ensamstående
ask ett särdeles ståtligt träd. Arterna av
gruppen Ornus äro utomordentligt vackra
parkträd, men deras härdighet är icke fullt
tillfredsställande. F. förökas genom
frösådd; varieteterna genom ympning på
fröplantor av vanlig ask.
Free’sia Bak. (Iridaceae), Kap. 3 arter
utmärkt vackra växter med klasar av
doftande blommor. F. Armstro’ngii W. Watts.,
F. Leichtlfnii Klatt och F. refra’cta Klatt
ha alla svärdformiga blad och uppåtriktade
3—4 cm. stora, klocklika blommor, samlade
3—6, i ensidiga klasar. Det är numera
sällan dessa arter odlas, sedan man under de
senare åren fått fram en stor del
hybrider under olika namn, vilka alla skilja sig
från varandra genom bredare eller smalare
örtblad, större eller mindre blommor i färger
från vitt, gult, rosa, violett, blått, purpur
och orange. Dessa trädgårdsformer, som
erhållit namn efter sina uppdragare, ss.
F.h’y-brida Ragonie’ri, F. hy’brida Tuberge’nii,
o. s. v., gå merendels i handeln endast under
benämningen ”färgade F.” i motsats till de
tidigare vita eller gula arterna, av vilka
särskilt odlades F. refracta var. alba. F. äro
utmärkta vinterblommare, om de beredas en
lämplig och ljus plats i ett växthus, vars
värme ej bör överstiga 10—12°. För att
erhålla ett ständigt flor, från slutet av
febr, till början av juli och senare
frampå vintern, sås fröet på våren i flera
omgångar i fat i lös och lätt men näringsrik
jord och ställes ut på varm drivbänk. Så
snart de unga plantorna sticka upp sitt
andra blad, överflyttas de i större lådor, minst
20 cm. djupa och fyllda med näringsrik,
sandblandad god jord. Plantorna skolas
häri på omkring 4—5 cm. avstånd från
varandra. I dessa lådor, som åter sättas ut på
varm drivbänk, skola de kvarstå orubbade
tills de blommat slut, och det måste därför
ses till att ej vårdslös vattning försumpar
den stora jordmassan, innan plantorna fått
tillräckligt med rötter, som fyllt lådorna. De
hållas luftigt, frampå sommaren utan
fönster, vilka endast påläggas då långvarigt
regnväder råder. Övervintras frostfritt i
kaster och inflyttas efter hand alltefter den
ordning, efter vilken de såtts ut, i ljusa,
svala växthus för att bringas i blomning.
F. äro knölbildande, och knölarna kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
