Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
Fruktodling
och göras ren från flerårigt ogräs, och
nödvändigt är att den blivit väl dränerad.
I lägen utsatta för hårda vindar måste
sörjas för skydd, vilket lämpligast kan ske
genom läplantering (se d. o.). Dock må
under inga omständigheter fruktträdgården
givas ett instängt läge, vilket i flera
hänseenden endast skadar odlingen.
Vid sortvalet bör Sveriges pomologiska
förenings lista över fruktsorter tagas till
hjälp och dessutom bör hänsyn tagas till
rent lokala förhållanden. Sorter som i
nämnda lista upptagas för exempelvis zon
II kunna i särskilt gynnsamma lägen i zon
III möjligen rentav i zon IV komma i fråga.
Man börjar alltmera inse fördelarna av en
specialisering i fråga om fruktslag och
sorter. Det är lättare att avsätta stora partier
av få sorter än små partier i flera sorter.
Säkert är att trots ständiga utgallringar
av värdelösa sorter ännu många sådana
förekomma i odling. Genom att arbeta med
ett mindre antal sorter lär sig odlaren
också bättre känna dessas krav i olika
hänseenden. För husbehovsodling bör dock
sortimentet vara så stort, att det finnes frukt
vid olika tider under eftersommaren och
hösten och även för vintern, såvitt
möjligheter till förvaring äro för handen.
Sortimentet får heller aldrig bli så litet att fara
för otillräcklig befruktning föreligger.
Plantering (se Plantering av
vedartade växter) kan för de tre
första zonerna företagas både höst och vår.
I zon IV kan man även plantera under
lämpliga, långa höstar, eljest borde här
liksom för zon V endast vårplantering
förekomma. Träden givas stora avstånd så att
kronorna erhålla god belysning, och
hänsyn tages till jordens kvalitet, djup,
fuktighet, sortens växt etc. Starkväxande
äpple-och päronträd samt plommon- och
bigarråträd med breda kronor sättas 10—12 m.
isär, medelstarkt växande 7—10 m. och
svagväxande 5—7 m. Dvärgträd (se
Dvärgfruktträd) av äpple och
päron samt surkörsbär, bigarrå- och
plommonträd med smala kronor behöva i
starkväxande sorter 7—10 m., svagare växande
5—7 m. och de mest svagväxande 4—5 m.
Endast fullt friska och välutvecklade träd
planteras, och en vanlig stamhöjd för
stam
träd (se d. o.) är c:a 1 m. Denna
stamhöjd är tillräcklig för att på ett fullt
tillfredsställande sätt kunna bearbeta jorden
med moderna redskap. — Jämna,
regelbundna skördar och en lämpligt avvägd
tillväxt äro tvenne lika viktiga faktorer
i fruktträdgården, och kan endast vinnas
genom lämplig näringstillförsel i samband
med klok beskärning (se
Beskärning av fruktträd). Att göra upp
bestämda recept för gödsling är alltid
vanskligt, icke minst för fruktträd. Träden
växa olika och kräva olika behandling och
olika näringstillförsel alltefter fruktslag
och sort, underlag och ålder, jordens djup
och beskaffenhet, dess fuktighet och
värmegrad, dess förmåga att kvarhålla näringen
etc. Det finnes knappast någon annan väg
än att taga reda på olika gödselämnens
sätt att verka och ett noggrant studium av
träden. Säkert är att fruktträden i
allmänhet få en alltför njugg gödsling. Det är kali,
kväve och fosforsyra, som måste tillföras,
och man anser proportionerna 3:2:1 vara
de riktiga för att bibehålla jorden i den ur
näringssynpunkt ungefärliga jämvikten
vid odling av fruktträd. Efter tyska
försök har man rekommenderat 15—20 gr. kali,
10 gr. kväve och 5 gr. fosforsyra pr m2,
vilket motsvaras av en gödselgiva 4—5 kg.
40 % kalisalt, 5 kg. svavelsyrad ammoniak
och 2,5 kg. superfosfat pr 100 m2. I ett
annat försök har givan av kalisalt och
svavelsyrad ammoniak ökats till 7,5 kg.
vardera. Siffrorna gälla fullvuxna träd i sin
bästa bärkraft och äro givetvis mycket
tänjbara. En mängd andra försök ha blivit
gjorda, där gödselgivorna visa på andra
siffror, men överallt synes man vara enig
om att kalit vanligen blivit för litet beaktat.
Trädens tillväxt och fruktsättning liksom
vissa andra tecken på brist eller överskott i
ena eller andra hänseendet skola utgöra
odlarens ledning (se Gödselmedel
och Gödsling). Där träden äro i
behov av kväve kan givetvis naturlig
gödsel användas, och detta i samband med
konstgödsel torde i allmänhet vara ett
lämpligt sätt att fylla näringsbehovet. Ju
större jordens behov är av mylla, ju större
betydelse har den naturliga gödseln. 200—
300 kg. naturlig gödsel pr 100 m2 är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
