Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktskörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Fruktskörd
något för tidig F. är då bättre, och f. ö.
är sådan nödvändig om frukten skall
transporteras. De flesta tidiga päron bli
saftigast och få sin finaste arom, när de
skördas 5—7 dagar före full mognad.
Hållbarheten blir då även bättre. När frukterna
börja ljusna i skalet och få en angenäm
doft, och när de lätt lossna från
fruktsporren, är sommarfrukten lämplig att plocka,
och F. sker för de flesta sorter i två eller
tre omgångar. Vissa sommaräpplen äro så
saftrika, att saften rinner in i kärnhuset
och även fyller ut mellanrummen mellan
fruktköttets celler. Sådana frukter bli
därigenom mer eller mindre klara, vilket ofta
sker hos exempelvis Astrakan, Oranie m. fl.
Sådana frukter anses mycket fina och
betalas bra, men de äro föga hållbara och
måste fort förbrukas.
Höstäpplen skördas liksom
sommaräpplen ofta i ett par omgångar för
att de minst utvecklade frukterna skola få
växa till, och man räknar med att F.
företages ett par veckor innan frukten skall
användas. Vinterfrukten behöver
sitta kvar så länge som möjligt. Så länge
vädret är någorlunda varmt och torrt och
inga svårare frostnätter äro för handen, bör
skörden av denna uppskjutas.
Att fastställa bestämda tider för F. är
omöjligt, men en förståndig odlare kan
under en följd av år själv arbeta ut åt sig
ett tillförlitligt schema. Faktorer som
bestämma mognaden äro förutom egentliga
sortegenskaper: klimat, läge, jordmån,
väderlek, trädets friskhet, ålder, underlag etc.
I stort sett kan nog påstås, att de tidiga
sorterna vanligen få hänga för länge på
trädet, under det att de sena skördas för tidigt.
Några få dagar på hösten äro ofta av
största betydelse för vinterfruktens utveckling.
De sena fruktsorterna tåla i allmänhet både
2 och 3° kyla, men få under inga
förhållanden skördas i fruset tillstånd. Äro frukterna
frusna, måste de tinas upp långsamt och
icke röras innan detta skett. Frukterna
plockas försiktigt och med omtanke.
Skaften få icke ryckas ut och icke heller brytas
av. Frukter utan skaft äro ofta skadade vid
fästet och bli mindre hållbara, och även
frukter med halva skaft förringa en i övrigt
god kvalitet. Man får heller icke genom
oförsiktighet vid plockning onödigt slita
ned större eller mindre partier av
fruktsporren, utan frukten skall lossas från sitt
naturliga fäste, varifrån den skulle lossna
av sig själv vid mognaden. Den får icke
slitas loss, utan samtidigt man fattar den
sätter man ett finger intill fruktsporren vid
det ställe där den skall lossas och bryter
till. — I handeln finnes ett stort antal
s. k. fruktplockare av diverse
konstruktioner. De flesta av dessa kunna
emellertid åstadkomma skada på träden. Det är
därför bättre att plocka frukten för hand
och därvid använda lätthanterliga stegar,
som kunna förflyttas och ställas upp av
en enda person. För högre träd bör stegen
vara av sådan typ, att den löper ut i en spets,
vilken lätt kan stickas in i de övre
grenpartierna och där stödjas mot någon klyka. Om
detta göres försiktigt skadas icke trädet. Vid
användning längre ut på grenarna förses
stegen med ett lättare löstagbart stöd, och
för mindre höjder (se bild) användas lägre
stegar med flyttbart stöd. Plockkorgarna
kunna vara av olika slag men få icke vara
för stora och tunga. Man använder låga,
vida sådana liksom även djupa, smala.
Dessa senare äro ofta lämpligare att
handskas med uppe i trädet eller på stegen och
stjälpas icke så lätt omkull. De böra icke
gärna rymma mer än 15 1. för att icke bli
ohanterliga och vara klädda invändigt med
säckväv, som stoppats ut med träull eller
annat lämpligt material. De böra vidare
vara försedda antingen med en rem, så
att de kunna bäras över axeln, eller också
med en stadig krok i en grepe, så att de
kunna hängas på stegen eller en trädgren.
Ofta användas korgar eller plockkärl, där
bottnen utgöres av en säck, som på enkelt
sätt kan snöras samman och vid tömningen
dras isär, så att frukterna långsamt falla
igenom kärlet. Då man emellertid vid
tömningen av korgarna även samtidigt bör
grovsortera frukten, är detta sätt kanske
mindre lämpligt. Frukten är nämligen
mycket ömtålig för omplockning och särskilt är
detta fallet med finare päron. Vid
plockningen är den emellertid minst ömtålig,
vilket talar för sortering genast. Från
plockkorgarna kommer frukten i spjälkorgar
eller glesa lådor, där bottnen är täckt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
