Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förvittring - Förädling - Förökning av vedartade växter - Förökning av örtartade växter - Förökningshus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
Förädling—Förökningshus
ken är frusen. Bergarterna bestå till
väsentlig del av svårlösliga silikat och
kar-bonat. Även de i silikaten bundna baserna
(kali, natron, kalk m. fl.) kunna utlösas av
vatten. Detta beror delvis på att vattnet
innehåller väteioner och hydroxylioner.
Sön-derdelningen sker genom hydrolys. Vid
sili-katens F. uppstå vattenhaltiga
dubbelsili-kat av aluminium, alkali och alkaliska
jordmetaller. De benämnas förvittringssilikat
eller zeoliter och ha bl. a. stor betydelse för
absorptionen av växtnäringsämnen. Till
kemisk F. räknas även sådana processer, vid
vilka vissa ämnen i jorden överföras till
syrerikare föreningar. Av stor betydelse
är sålunda oxidationen av ferrooxid (FeO)
till ferrioxid (Fe2O3). Det är denna reaktion,
som försiggår, då blåaktig lera under
inverkan av luft eller syrerikt vatten antager
en brungul färg. Svavelkis (FeS2) kan
under inverkan av syre och vatten ge
järnsulfat och svavelsyra. I den yttre luften är
kolsyrehalten jämförelsevis låg, men den är
högre i markluften. Vatten, som sipprar
genom jord, har därför möjlighet att upptaga
kolsyra. Därvid stegras i hög grad vattnets
lösande förmåga särskilt gentemot
karbo-nat. Kalksten (kalciumkarbonat) är
sålunda mycket svårlöslig i neutralt vatten
men övergår i kolsyrehaltigt vatten till
surt karbonat (kalciumbikarbonat), som är
betydligt lösligare. Om kolsyrehalten i en
lösning av bikarbonat minskas, utfaller
karbonat. Även silikatens vittring sker
lättare under inverkan av kolsyrehaltigt
vatten. Markvätska, som innehåller sura
humusämnen, har större förmåga att utlösa
mineralämnen än rent vatten. I hedjord och
skogsmark försiggår av denna anledning en
urlakning av mineraljorden närmast under
råhumusskiktet. På något större djup sker
åter utfällning. Ortstenbildning står i
sam
band med kemisk F. Ortsten är en
blandning av utfällda humusämnen med järn- och
aluminiumoxidhydrat samt kiselsyra. Den
är en hård rödaktig bildning, som ej sällan
uppkommer under det skikt av mineraljord,
som påverkas av humushaltig markvätska.
Det organiska livet spelar även en
betydande roll vid F. Bakterier, alger, lavar,
mossor och ormbunkar kunna på
bergarterna finna växtplatser, och vid den
ämnesomsättning, som vegetationen ger
anledning till, bildas syror, vilka tillsammans
med vatten verka upplösande på
mineralbeståndsdelarna. De högre växternas rötter
kunna även avgiva ämnen, som befordra
upplösningen av vissa mineral. Den lägre
djurvärlden bidrager också till
sönderdel-ning av bergarterna. E. J.
Förädling, se Växtförädling. Vidare
är F. en gemensam benämning för olika sätt
av ympning, okulering och avsugning (se
d. o.).
Förökning av vedartade växter kan ske
på ett flertal olika sätt. Det vanligaste och
naturligaste är sådd (se d. o.), vilken i
allmänhet ger de livskraftigaste plantorna.
Växter, som icke genom frö giva sortren
avkomma, liksom även växter, som icke sätta
frö alls eller blott omoget sådant, eller där
det tar för lång tid att av frö få fram
lämpliga plantor, förökas på vegetativ väg genom
avläggning och sticklingar eller med rotskott
(sed. o.), ibland genom rotbitar (se Hal lon).
Där icke heller dessa metoder lämpligen
kunna användas sker F. genom ympning,
okulering och avsugning (se d. o.). Th.
Förökning av örtartade växter, se under
Sådd.
Förökningshus, se under Växthus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
