Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladiolus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Gladiolus
Lemoinii, men ha rätt små, oftast
enfärgade blommor, glest sittande på smidigt
eleganta stjälkar. En mängd namnsorter, mest
i orange och gult, finnas. Särskilt vackra
äro den laxfärgade ”Hermione” och den
rent kanariegula ”Souvenir”. De äro icke
så hållbara som avskurna. G. princeps hort.
(G. cruentus X G. Childsii). Mycket stora
och kraftiga, röda blommor med lysande vita
streck och strimmor. Utmärkt härdiga och
hållbara och fullt jämförliga med
gandaven-sissorterna. G. turice’nsis hort. (G.
ganda-vensis X Saundersii var. superbus), med
stora karmin-purpurröda blommor med vita
kanter på de nedre bladen. Sorter med
mörkare eller ljusare blommor finnas. Av
samt-ligare ovan nämnda grupper ha under de
senare åren företagits ytterligare förädling,
vilken går ut på att få fram sorter med lägre
växtsätt. Dessa sorter, som föras i handeln
under namn G. nanus, äro numera de
inomhus mest odlade.
G. förökas genom frö för att få nya
färgnyanser, eller genom de små sidoknölarna.
I vårt land går frösådd alltför långsamt
för att bli lönande, och även förökningen
medelst sidoknölar är så långsam, att den
knappast blir billigare än hemköp av
färdiga blombara och starka knölar från
Holland. Gladiolusknölarna utläggas på våren
i maj på den plats, där de skola blomma.
De sättas 6—8 cm. djupt och på omkring 25
cm. avstånd från varandra. Skola de vara
tidigt i blom, bör man redan i slutet av
febr, eller mars, senast i början av april,
lägga knölarna i 3,5—4"-krukor, vilka
ställas under något bord i ett kallt växthus för
att, sedan bladskotten vuxit upp, ställas ut
i halvvarm eller vanlig kall bänk. Under
alla förhållande böra de ställas ljust och
luftigt, då bladskottet blivit omkring 5—6
cm. långt. De utplanteras sedan i slutet av
maj eller tidigare, om vädret tillåter.
Knölarna förvaras under vintern absolut torrt
vid + 6—8°.
Vid odling av G. under glas
tillväga-går man på samma sätt, som då
knölarna läggas till tidig blomning utomhus.
Väl mogna och kraftiga knölar läggas
sålunda redan i jan. i krukor och ställas in i
10—14° värme. När de vuxit upp med ett
10 cm. långt skott utplanteras de fritt i
bäddar i vanligt kallhus, där de bruka
blomma redan i slutet av april eller början
av maj. Knölar läggas sedan i flera
omgångar för att få blommor i oavbruten
följd. G., planterade i krukor eller under
glas, må vattnas med stor försiktighet, då
dessa växter i likhet med de flesta
sydafrikanska knölväxter äro ömtåliga för
överflödig fuktighet. (Hzn.)
Sjukdomar. Lackskorv (Bacterium
marginatum) framträder först på bladens
understa, köttiga del som ljust rödbruna,
upphöjda fläckar, vilkas mittparti senare
sjunker in. Angreppet sprider sig dels
uppåt bladen, varvid de inre bli blöta och ruttna,
dels stundom till knölen, där det uppstår
gropar med upphöjd kant med lack- eller
gummilikt innehåll. Sjukdomen är utbredd i
Am., även iakttagen i Mellaneur.
Vaksamhet mot dess spridning. Hårdröta
förorsakas av svampen Septoria gladioli. På
knölarna uppstå runda, vattniga, röd- till
svartbruna partier, som senare insjunka och
bli torra och hårda; hela knölen kan
förvandlas till en skrynklig mumie. På lagrade
knölar fortskrider angreppet under vintern.
På bladen bildas purpurbruna fläckar, vilkas
mittparti blir gråvitt och ofta bortfaller.
Starkare angripna knölar lämna inga eller
dåliga plantor. Sorterna visa olika grad av
mottaglighet. De flesta primulinus-sorter
uppgivas vara motståndskraftiga. En
snarlik t o r r ö t a hos knölarna förorsakas av
svampen Sclerotium gladioli. På de sjuka
delarna bildas talrika, mycket små, svarta
kroppar. Bladen gulna och torka med
början från spetsen. Även andra bakterier och
svampar kunna förorsaka röta i knölarna.
Bekämpningsmedel mot samtliga nu
nämnda sjukdomar: användande av friska
sätt-knölar, avlägsnande av angripna plantor
och plantrester, undvikande av kall, fuktig
växtplats, odling i väl bearbetad,
näringsrik jord, lämpligt sortval. Svampen
Hetero-sporium gracile vållar gulaktiga,
genomskinliga, senare gråbruna och torra
bladfläckar; angreppet fortskrider från
spetsen mot basen av bladet. Angriper även Iris
(se d. o.). M o s a i k s j u k a (jfr d. o.)
ut-märkes av gulaktiga fläckar på bladen, som
icke nå normal längd, och i
blomställningen. Knölarna bli missbildade. Th. Lfs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
