Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gypsophila - Gångbanesten - Gödselmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Gångbanesten—Gödselmedel
letta ådror; maj—juni. Endast för soliga
stenpartier i sandrik jord. G. panicula’ta L.,
Mellaneur. Omkring 50—100 cm. hög och
lika yvig, rikt grenig art med
hundratusentals små vita blommor; juni—juli. Var. plena
är synnerligen värdefull. Den bildar runda
stånd om 1 m. höjd och bredd, bestående
av otaliga små, tätt fyllda, vita blommor av
mycket lång varaktighet; formen ”Bristol
Fairy” är en förbättrad sort med större
blommor och grövre stjälkar; formen
”Ro-senschleier” är en rosafärgad,
dubbelblom-mande sort av stort värde; juli—sept.
Varie-teterna förökas genom ympning på
rothalsen av den enkla formen. G. repens L.,
Europas berg. Omkring 8—15 cm. hög, nätt
stenpartiväxt med rotslående, blågröna
stjälkar. Vita eller rosafärgade små
blommor. Sprider sig lätt och behöver ha rätt
stort utrymme för att komma till sin rätt.
G. Sünderma’nnii Fritsch, hybrid mellan G.
repens och G. transylvanica, är en kraftigt
växande, låg, tuvig växt med talrika, vita
blommor. De fleråriga G. förökas genom
delning eller sticklingar. Även genom
frösådd, som bör ske på fritt land i april—maj.
De äro utmärkta snittblommor och trivas i
vanlig god, något sandblandad och torr jord
samt liksom de ettåriga arterna på soligt
läge.
Gångbanesten, se Stenhällar.
Gödselmedel kunna indelas i naturliga och
konstgjorda gödselmedel eller
handelsgödselmedel.
I. Naturliga gödselmedel
utgöras huvudsakligen av organiska ämnen,
och deras växtnäringshalt är jämförelsevis
ringa. På mullfattiga jordar beror deras
gynnsamma verkan i väsentlig grad på att
de åstadkomma ökning av mullhalten,
varigenom jorden förbättras i fysikaliskt
hänseende. I sandjordar ökas sålunda den
vat-tenbehållande förmågan och i lerjordar
minskas styvheten. Innan deras
växtnäringsämnen bliva upptagbara, måste de
undergå sönderdelning genom inverkan av
mikroorganismer, och de ha därför en
relativt långsam verkan. Vid denna
sönderdelning bildas bl. a. kolsyra, och följaktligen
bör halten därav ökas i luften närmast
marken. Genom högre kolsyrehalt i luften
kring växternas blad stegras
assimilations-hastigheten. Tillförsel av naturliga
gödselmedel kan sålunda även på detta sätt
gynna tillväxten. De vanligaste hithörande
gödselmedlen äro stallgödsel, latrin,
kompost och tång. Deras värde är i första hand
beroende av kvävehalten. Stallgödsel
efter olika slag av husdjur innehåller olika
kvävehalt. Gödsel efter fjäderfä är särskilt
rik på kväve. Även gödsel efter får är
mycket värdefull, men tillgången därpå är
numera ringa. I spillningen efter större
husdjur ingår den för växterna lättast
upptagbara näringen i urinen. Gödselns värde
stiger sålunda med stigande urinhalt.
Stallgödsel, som erhållits på det sättet, att fast
spillning och urin förvarats tillsammans
med användning av något lämpligt
strö-medel, ss. torvströ, är sålunda värdefullare
än den som erhålles när större delen
uppsamlats och förvarats i urinbrunn.
Givetvis påverkas gödselns värde även av
mängden och beskaffenheten av det strömedel
som ingår. Stallgödsel användes först efter
en tids förvaring. Därvid kunna förluster
av kväve och andra ämnen ej helt undvikas.
Man söker nedbringa lagringsförlusterna
bl. a. genom hård packning, så att
lufttillträdet försvåras. Då förlusterna av vatten
och kolhydrater äro förhållandevis större
än av kväve, brukar halten av detta ämne
stiga något under lagringen. Följande
siffror kunna angivas ss. typiska
beträffande växtnäringshalt i stallgödsel, som
någon tid lagrats: kväve 0,3—0,5 %, kali
0,35—0,75 % och fosforsyra 0,2—0,3 %.
Halten av kväve i urin kan vid god
förvaring uppgå till 0,4—0,5 %. Vid dålig
förvaring är den kanske endast 0,1—0,2 %.
I den urin, som i allmänhet erhålles från
urinbrunnar, torde man kunna räkna med
en kalihalt av 0,4—0,6 %.
Latringödsel är i regel rik på
kväve och fosforsyra. Vid tillsats av större
mängd torvmull till latrin erhålles
torv-mullspudrett, som i vissa fall utgör
handelsgödselmedel. Ur hygienisk synpunkt är
det mindre lämpligt att använda
latringödsel eller pudrett i köksträdgården. Till
desinficering av latrin vid uppträdande av
smittsamma sjukdomar har förordats
utspädd svavelsyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
