Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halesia carolina - Halimium formosum - Halimodendron Halodendron - Hallon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Halesia—Hallon
Halesia carolina.
Hale’sia caroli’na L. (H. tetra’ptera Ellis)
(Styracaceae), ö. För. Stat. I hemlandet ett
högt träd men i vårt land, där den eventuellt
kan odlas, endast en upprätt buske med
ut-åthängande grenar och 10 till 12 cm. stora,
fint sågade, elliptiska, mörkgröna blad, som
på undersidan äro fint håriga och på
hösten färga sig klart brandgula.
Blommorna, som hänga på tunna skaft utefter
spetsarna på fjolårets grenar, äro klocklika,
snövita med grönaktiga skiftningar,
påminnande om snödroppar, och slå ut strax efter
lövsprickningen i maj. H. förökas genom
frösådd eller avläggning, som är säkrare.
Planteras på varma platser i skyddet av
stora träd och i djup, kalkfri jordmån.
HalFinilim formo’sum Willk., syn. med
He-lianthemum lasianthum.
Halimode’ndron Halode’ndron Voss (H.
arge’nteum Fisch.) (Leguminosae),Sydsibir.
Liten gråluddig buske med trefingrade blad
och violetta blommor i fåblommiga klasar.
H. odlas på torra, soliga och magra platser.
Förökas genom avläggning. Ympad på
stammar av Caragana arborescens bildar H.
vackra små stamträd.
Hallon (Rubus idae’us L., Rosaceae), Eur.
I Sv. vildväxande halvbuske (se d. o.) med
borstlika taggar på skotten och små vita
blommor. Frukterna röda eller vitgula,
sammansatta av små stenfrukter och lätt
lossnande från fästet. Ett stort antal odlade
H. hänföres till ovannämnda art, andra till
R. strigo’sus Michx., Am. Genom korsning
mellan dessa båda har ett flertal nyare
sorter framkommit. H. förökas lätt genom frö
men blir då icke sortäkta utan oftast sämre
än moderplantan, varför vegetativ
förökning genom rotbitar, rotskott eller ibland
sticklingar måste användas. Buskens rötter
äro försedda med adventivknoppar (sed.o.),
och om de klippas sönder i 5—10 cm. långa
bitar, som läggas ut i näringsrik,
sandblan-dad mulljord, bryta knopparna ut och
rot-bitama giva skott och rötter. Efter en eller
två somrar äro plantorna färdiga för
ut-plantering. En del sorter ha stor
benägenhet att skjuta rotskott från den växande
moderplantans rötter. Sådana kunna då
grävas upp och skolas, eller om de äro
tillräckligt kraftiga, sättas ut som färdiga
plantor. För en del odlingsvärda sorter,
som giva få rotskott och som i brist på
tillräckligt med adventivknoppar icke heller
gå bra att föröka genom rotbitar, måste
förökning ske genom sticklingar. Dessa tagas
på våren, när de unga skotten äro 5—10 cm.
långa, och fläkas loss så att något av
barken från det äldre skottet, en s. k. klack,
följer med. De sättas helst under glas men slå
rot även på kalljord, om de skötas med
skuggning, vattning och spritning. Jorden
bör vara sandblandad och lätt, och på en
eller två somrar har man färdiga plantor.
H. bör odlas fritt och öppet, men i lä för
hårda vindar, i kraftig, mullrik ej för torr
jord, som hellre bör vara för sur än för
kalkrik. En del sorter äro mycket ömtåliga
för överskott på kalk. Plantering sker på
våren eller kanske helst på hösten i okt.
månad. Plantorna sättas i rader på ett
avstånd av 150 cm. mellan raderna och 50 cm.
mellan plantorna i raden. I större odlingar,
och om det gäller särskilt starkväxande
sorter, böra avstånden ökas till resp. 200
och 70 cm. Plantorna sättas så djupt som
de stått förut och trampas fast till. Efter
planteringen skäras skotten ned c:a 30 cm.
över jordytan. Om skotten lämnas i sin
helhet, får plantan första året alldeles för
många knoppar att nära, den dör bort,
eller om den överlever får den ingen kraft
att skjuta nya skott. H. behöver mycket
näring och framför allt är den tacksam för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
