Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hardenbergia - Haren - Hariota - Harkrankar - Harpalium - Harrisia - Hartwegia comosa - Hassel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Haren—Hassel
Harkranklarver; t. h. deras egendomliga bakända.
nophy’lla Benth. har äggrunda, tillspetsade,
6—8 cm. långa blad och violetta, hos var.
alba vita och hos var. ro’sea rosenröda
blommor på våren. Denna art tål att beskäras
rätt hårt, så att den bildar en grenig buske.
H. förökas genom frö eller sticklingar av
halvmogna unga skott på våren. De
föredraga jämförelsevis små krukor och porös,
sandig jord, samt skötas som nyholländska
växter (se d. o.).
Haren (Lepus timidus) anställer stundom
stor skada i trädgårdarna genom att
avgnaga bark på unga fruktträd och på andra
trädslag och buskar, som ha saftig bark.
Den i s. delarna av vårt land talrikt
förekommande tyska haren (Lepus europaeus)
är även ett svårt, temporärt skadedjur i
trädgårdarna. Man kan skydda träden genom att
kläda stammarna med t. ex. papper,
granris e. dyl. eller genom att på hösten bespruta
stammar och för hararna åtkomliga grenar
med svavelkalkvätska. A. T.
Hario’ta salicornioi’des P. DC. (Hatio’ra s.
Br. et R.) (Cactaceae), Brasil., är en med
Rhipsalis närbesläktad, epifytisk kaktus
med greniga, något kantiga stammar, vilka
bilda knä här och var. Från dessa
utvecklas knippen av luftrötter. Blommorna
grönvita, små. Odlas i varmhus. Se vidare
Kak-tusodling.
Harkrankar (Tipulidae) äro jättestora
myggor med oerhört långa och bräckliga ben.
De uppehålla sig gärna över gräsmarkerna,
där de lägga sina kolsvarta ägg på eller i
jorden. Larverna leva sedermera i denna.
Somliga arters larver (vanlig är T i p u 1 a
paludosa) bli tjocka som en
blyertspenna och c:a 3 cm. långa, jordgrå och
fotlösa. De gå nattetid upp till jordytan och
draga då ned i jorden växtdelar av olika
slag. Komma djuren in i drivbänkar kunna
de således anställa svår skada på kulturerna.
De göra även skada på växter på fritt land,
på jordgubbar på nybruten gräsmark, genom
att gnaga på rötter och jordstammar. A. T.
Harpalium, se Helianthus.
Harri’sia Britton (Cactaceae) är ett från
Cereus avskilt släkte av smalstammiga
buskiga kaktéer.
Hartwe’gia como’sa Nees, se
Chlorophy-tum c.
Hassel (Co’rylus L., Betulaceae). C.
Avel-Ia’na L., vanlig H. Eur., allmän i Sv. 4—8
m. hög buske med små nötter. C. po’ntica
K. Koch, Kaukas. Nöt stor, i lång
cylindrisk svepeskål sammandragen över nöten.
C. ma’xima Mill., Sydeur. Närmast lik den
vanliga H. Dessa arter äro ursprungsformer
för våra odlade storfruktiga sorter. H. odlas
ganska allmänt i s. Sv. för eget behov, och
i Båstad och några andra platser vid
Skånes kust även för avsalu. H. förökas genom
avläggning och trives bäst i en kraftig
lermylla på lerbotten. Ehuru den i vilt
tillstånd förekommer som undervegetation,
bör den dock få växa fritt och helst i öppen
jord, när den tages i odling. Den användes
visserligen ibland ss. läplantering, men då
får man givetvis icke räkna med större
avkastning. I stället bör den stå
jämförelsevis skyddat, om den odlas som fruktbuske.
Den planteras vanligen i fri buskform,
någon gång på låg stam och på ett avstånd
av 4—5 m. Användes även som
mellankul-tur i fruktträdgården, varvid den
lämpligen planteras mellan träden i raden och
dessutom en hel rad mellan
fruktträds-raderna. I goda lägen och god jord
planteras H. helst på hösten. Plantering på
våren måste ske mycket tidigt, då den eljest
ofta misslyckas, och buskarna skäras ned
ganska hårt. Redan tidigt söker man genom
beskärning och möjligen även bindning
forma busken så, att den blir skålformig
för att så mycket som möjligt av den skall
bliva utsatt för sol och ljus. I täta
kompakta buskar får man nötter endast på
utsidorna. Beskärningen går vidare ut på att
hålla busken ständigt ung, vilket tillgår så,
att några av de äldsta grenarna, som stannat
i växten, årligen skäras bort. Men även
allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
