Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haworthia - Havrerot - Havtorn - Hebeclinium janthinum - Hebenstreitia - Hechtia - Hedera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Havrerot—Hedera
Hechtia carnosa. Gbgs Trädg.-för.
vita med rosa strimmor och samlade i
spetsen av rätt långa och greniga stänglar.
Karakteristiska äro: H. attenua’ta Haw.
Uppåtböjda, mörkgröna, tjocka blad, tätt
täckta av vita vårtor. H. cymbifo’rmis Haw.
liknar en Echeveria, med köttiga, ljust
gröna eller blågröna, täta bladrosetter. H.
mar-garitffera Haw. Synnerligen regelbundna
och jämna rosetter av spetsiga, mörkt
brungröna, vitprickiga, styva och hårda blad; ej
olik en miniatyragave. H.ra’dulaHaw.Tuvig
art med två oregelbundna rader av
glänsande vita vårtor på bladen. H. tessela’ta Haw.
Saftigt köttiga, triangelformiga,
tillplattade blad, något tandade i kanterna och med
egendomligt tecknade rutor på bladytorna.
H. tortuo’sa Haw. har en 10—15 cm. hög
stam, utmed vilken de 4 cm. långa,
lansett-lika, fint grönvårtiga bladen sitta i täta
spiraler. H. visco’sa Haw. är likaledes
stambildande, något högre. Bladen, som blott äro
ett par cm. långa, äro regelbundet treradigt
placerade över varandra. Flera varieteter,
ss. var. indura’ta, var. pseudotortuo’ sa, var.
torqua’ta m. fl. finnas av denna art, som
vid brottytor eller sårskador avsöndrar en
särdeles klibbig saft. H. förökas och skötas
som Aloe och äro utmärkta rumsväxter.
Havrerot, se Haverrot.
Havtorn, se Hippophaè.
Hebecli’nium janthfnum Hook., syn. med
Eupatorium j.
Hebenstre’itia L. (Scrophulariaceae),
Syd-afr. Omkring 20 arter örter, halvbuskar
eller buskar. Odlade äro de ettåriga H.
co-mo’sa Hochst., Natal, som är 30—40 cm.
hög, med gula eller vita blommor med en
röd fläck, och H. denta’ta L., Abessin., med
något mindre blommor, vita med gul fläck.
H. blomma i juli—aug. och ha sina små
blommor samlade i täta, trinda ax. Sås på
halvvarm bänk i april, omskolas och
utplanteras i juni på lätt men näringsrik jord
och i soligt, varmt läge.
He’chtia Klotzsch (Bromeliaceae), Texas,
Mex. Omkring 15 arter xerofila växter med
tjocka, skarpt spetsiga, gråvita eller
silvergråa blad, som bilda en vackert regelbunden
rosett. I samlingar av suckulenta växter
odlas bl. a. H. arge’ntea Bak., Mex., med
stickande, plåthårda, gulvitt
metallglän-sande blad. H. skötas på samma sätt som
Aloe och Gasteria.
He’dera L. (Araliaceae), murgröna. Eur.,
As. Ett par arter städsegröna, klättrande
buskar, vilka fästa sig med trådsmala men
starka klätterrötter vid det stöd, mur, sten,
plank, trädstam, varintill de växa. Bladen
äro tjockt läderartade och fasta,
helbräd-dade samt av olika form allteftersom de
utvecklas från äldre eller yngre delar av
växten eller tillhöra de olika varieteterna.
Mur-grönan är en vacker klätterväxt och ger
alltid en viss solid dekoration åt den byggnad,
mur eller trädgårdsinteriör, där den finnes.
Den passar bäst på gamla tegel- och
stenbyggnader men icke på moderna av trä
uppförda villor, till vilka det finnes lämpligare
och mindre tyngande klängväxter. H.
co’l-chica K. Koch, Mindre As., Kaukas., har
mycket stora blad, som äro svagt flikiga eller
helbräddade. Knappast härdig i Skåne. Var.
denta’ta har tandade, trekantiga blad, och
dess form variegata, gulbrokiga blad,
odlas endast i krukor. H. Helix L. är den
vanliga murgrönan, som växer vild här och
var i Sydsv. och är mycket allmän i Engl.,
Danm. och Tyskl. Den klättrar uppåt
trädstammar, berghällar och murytor (vilka ej
få vara kalkstrukna eller cementputsade)
så länge dessa räcka till, varefter den sänder
ut självbärande, grova grenar, ändrar
bladform och anlägger blommor och frukt. Från
det att bladen på klättrande och unga
gre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
