Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliconia - Heliocereus speciosus - Heliophila - Heliopsis - Heliosperma - Heliotropium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heliocereus—Heliotropium
69
tiden, och få ingen gång helt torka ut, men
kunna under sin vilotid ställas något
svalare.
Helioce’reus specio’sus Br. et R., se Cereus
speciosissimus.
Hclio’phila L. (Cruciferae), Sydafr.
Omkring 60 arter örter och halvbuskar, av vilka
knappast mer än en odlas, nämligen H.
pi-lo’sa Lam. (H. integrifodia L.), Kap., som
är en nedliggande ört med 20—30 cm. högt
uppstigande stjälkar och med svagt håriga,
avlånga, smala blad och nätta små blå
blommor med vitt öga; juli—sept. Blommar
endast i solsken och är känslig för långvarig
fuktighet. En annan art, H. linearifo’lia
Burch., är högre och mindre hårig samt har
blekare blå blommor. H. sås direkt på
växt-platsen och trives som de flesta Kapväxter
i sol och i torr och lätt jord.
Helio’psis Pers. (Compositae), Nord- och
Centralam. 6—8 arter meterhöga, fleråriga
växter, vilka likna de fleråriga solrosorna
men ha blomkorgarna mer högvälvda och
i allmänhet mer bleka till färgen. H.
helian-thofdes Sweet (H. laevis Pers.). 1—1,2 m.
hög med ofta kransställda, skarpt tandade,
äggrunda blad. Blomkorgarna på långa
skaft och 5—7 cm. breda, gula, hos var.
grandiflo’ra större och övergående i orange.
H. pitcheria’na hort. anses vara en lägre,
rikt grenig, strävhårig hybrid mellan
förstnämnda art och efterföljande. H. scabra
Dun. Hela plantan askgrå till färgen;
blommorna mörkt gula. Varieteter, eventuellt
hybrider, av denna äro: formo’sa med
halv-fyllda blomkorgar, vilkas tungblommor äro
omvridna som hos en kaktusdahlia;
grati’s-sima, ljust ockergul; imbrica’ta, guldgul;
zinniiflo’ra, låg, kompakt med jämna,
halv-fyllda blomkorgar. Härtill komma: ”Orange
King”, ”Soleil d’Or” m. fl. — H. förökas
genom delning och växer villigt, helst på
torr jord och soligt läge.
HcliospeTma Rchb. (Caryophyllaceae). Ett
fåtal låga, vackra, tuvbildande, med Silene
mycket närbesläktade fleråriga örter med
talrika små vita blommor. H. alpe’stre Rchb.
(Sile’ne a. Jacq.), Alperna. 10—15 cm. hög,
med smalt lansettlika blad och små vita
blommor, hos var. ro’sea, rosenröda, och hos
Heliopsis scabra var. Gbgs Trädg.-för. Foto Ilzn.
var. flore pleno, fyllda. Den sistnämnda är
en kinkig form, men de övriga äro
tacksamma stenpartiväxter på kalkrik jord och
öppet, friskt läge. H. quadri’fidum Rchb.,
Alperna, på fuktiga klippor. 10—12 cm. hög,
med små jämbreda blad och rödlätt vita
blommor. H. odlas och skötas som Silene
men tarva något fuktigare och friare läge.
Heliotro’pium L. (Borraginaceae),
helio-trop. Omkring 250 arter, spridda i jordens
varmare länder. Örter och halvbuskar,
sällan buskar. Ingen av dessa arter odlas
utanför botaniska samlingar. De
heliotropsor-ter, som odlas i trädgårdarna, äro alla
hybrider, eventuellt varieteter, av följande i Peru
växande arter: H. corymbo’sum Ruiz et Pav.
med stora kvastar av mörkt violetta och som
pingstliljor svagt doftande blommor samt
H. peruvia’num L. med något smärre mera
ljust lilafärgade blommor, starkt doftande
som vanilj. Bladen äro hos båda strödda,
kortskaftade, ovalt-äggrunda eller avlånga,
sträva, på undersidan ofta blekt eller grått
gröna, hos somliga sorter ofta djupt
violetta även på översidan.
I allmänhet gå samtliga sorter under
namn H. peruvia’num L. och det är väl
denna i sig själv variabla art som mest
bidragit till de odlade formerna. Sålunda
finnas många former, som skilja sig åt i höjd
och framför allt i blommornas färg från
blekt lilarosa till mörkaste blåviolett. De
mörka sorterna anses vackrast och ge mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
