Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helleborus - Helodea - Helonias bullata - Heloniopsis - Helwingia - Helxine Soleirolii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Helodea—Helxine
fingrade med ovala småblad, blommor
glänsande vita, stundom något rödlätta, hos
starka exemplar talrika redan under
mid-vintern. Var. altifo’lius har mycket
lång-skaftade blad, vilka äro längre än
blomskaften ; blommorna större och alltid svagt
rosafärgade; var. macra’nthus (H. niger
ma’ximus hort.) har ljusgröna blad och
mycket stora, rent vita blommor; var. praecox
är låg men synnerligen rikblommig och
börjar blomma redan i okt.; H. orientaTis Lam.
(H. Ko’chii Schiffn., H. cauca’sicus A. Br.,
m. m.), Mindre As. Flerblomstriga stjälkar
med vita, utvändigt rosapurpurfärgade
blommor. Övervintrande, mörkt gröna, hårda
blad; mars—april. En av de förnämsta
stamföräldrarna till de hybrida formerna.
H. purpura’scens W. et Kit., Ungern, Galiz.
30 cm. hög, hårig art med stora grumligt
violett-purpurfärgade blommor, inuti blekt
gröna med violett skimmer. H. vi’ridis L.,
Sydeur. Högväxt art med nedvissnande blad
och en smula blådaggiga, grönaktiga
blommor i greni ga samlingar; april—maj. H.
förökas genom delning, även genom frösådd
omedelbart efter fröets skördande.
Fröplantor växa till mycket långsamt, varför man
i regel föredrar att dela äldre exemplar. Vid
barvinter böra alla H. skyddas med en
täckning av granris, så att icke blomknopparna
skadas.
H. till dri v n i n g. Efter tre års
omsorgsfull odling på fritt land på skuggig
plats och mustig jord bör man av små
delade plantor ha fått så starka och på skott och
rötter rika stånd att de kunna upptagas i
aug. och inplanteras i lämpligt stora krukor.
De ställas ut i en kallkast, där de beskuggas
vid solsken och vid ihållande regnväder
täckas med fönster, lagda på omstjälpta
tomkrukor. Blomknopparna komma fram under
hösten och plantorna avdrivas successivt i
högst 10° varmt växthus. Till detta
ändamål användas huvudsakligen H. niger
alti-folius, macranthus och praecox, vilkas
blommor äro mest omtyckta och användbara,
men även H. abschasicus och vissa H.
hy-bridus äro förträffliga drivsorter, som
blomma lika rikt som H. niger och detta därtill
utan så lång förberedelsetid. (Hzn.)
Sjukdomar. Bladmögel (Peronospora
pulveracea). Bleka bladfläckar, på
under
sidan med gråvit beläggning (jfr B 1 a
d-mögel). De först angripna bladen
bortplockas försiktigt; därpå besprutas med
kopparpreparat. Ringfläcks j uka
(Coniothyrium hellebori). Större,
svartak-tiga, på bladets båda sidor synliga fläckar
med koncentriska, fina ringar; mörka
fläckar även på blommorna. Alla angripna
delar bortrensas på hösten; från början av
maj besprutas en gång i månaden med
bor-deauxvätska. Th. Lfs..
Helode’a L., se Elodea.
Helo’nias bulla’ta L. (Liliaceae), Nordam.
Släktets enda art. Sumpväxt med tuvigt
ro-settställda, talrika, mörkgröna, tunna, 20—
40 cm. långa, 1—4 cm. breda blad med
jämlöpande nerver. Blommorna, som uppbäras
av ihåliga, styva stänglar, äro rosa eller
ljust lilafärgade med blå ståndare,
visserligen små men samlade i betydande runda,
täta, huvudlika ax. Växer i hemlandet i
frisk levande vitmossa och anses härdig
även i Sv. på skyddade och varma platser.
Förökas genom delning.
Helonio’psis A. Gray (Liliaceae). Sällan
odlade med Helonias närbesläktade växter
med övervintrande, smala blad. H.
brevi-sca’pa Maxim, har en 15—20 cm. hög
stängel, som uppbär de hängande,
kortskaf-tade, rosenröda klocklika blommorna. H.
ja-po’nica Maxim, har brunt tecknade blad och
små rosenröda blommor. Växa i sitt
hemland, Japans och Formosaöns berg, på
fuktiga och skuggiga platser. De böra
övervintras frostfritt under glas eller under god
vintertäckning.
HelwFngia Willd. (Cornaceae). Tre arter
i Ostas. Därav odlas H. japo’nica F. G.
Dietr. (H. rusciflo’ra Willd.), Kina, som
är en lövfällande, 60—80 cm. hög buske.
Intressant på grund av de små grönaktiga
blommorna, som sitta på eller invid
mittnerven, mittpå översidan av de ovala,
spetsiga, borstfint sågade, ljusgröna bladen.
Förökas genom sticklingar och avläggning.
Fordrar fuktigt läge och ordentligt
vinterskydd.
Helxi’ne Soleiro’lii Req. (Urticaceae),
Kor-sika, Sardin.; släktets enda art, kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
