Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hibiscus - Hickenia (Parodia) - Hickoryträ - Hidalgoa Wercklei - Hieracium - Higginsia - Himanthophyllum - Himmelsträd - Hippeastrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Hickenia—Hippeastrum
nu spridd i alla trop. länder, där den bildar
stora dungar i skogsbrynen. Bladen äro
glänsande mörkgröna, tunna och hårda,
spetsigt hjärtlika, tandade eller grunt
flikiga. Blommorna äro ända till 10—15 cm.
stora, lysande och djupt blodröda och
framkomma den ena efter den andra i
årsskottens spetsar. Av denna utomordentligt
skön-blommande växt finnas former med dubbla
blommor, med vita, orangefärgade, gula,
magentafärgade o. s. v., även brokbladiga.
Sådana äro bl. a.: var. Cadleri, lädergula
blommor med scharlakansröd botten; var.
ca’rneus, dubbel, laxfärgad; var. Coo’peri,
långspetsigt hjärtlika, vit- och rosabrokiga
blad och rosenröda, smärre blommor; var.
Mad. Delaux, vit; var. Van Hou’ttei, djupt
karmosinröda blommor. H. schizope’talus
Hook. f., trop. Ostafr., liknar till
växtsätt H. rosa-sinensis men har slankare,
något hängande grenar och särdeles
intressanta, scharlakansröda blommor, vilka
hänga slakt ned på långa ledade skaft, och
ha tätt och fint flikiga, uppåtböjda
blomblad. Pistill och ståndare hänga långt
nedom blombladen. De ovan nämnda, inomhus
odlade H. bli vackrast, om de antingen
uppdragas i kronform på meterhöga stammar
och genom noggrann beskärning bilda täta
kronor, eller om de utplanteras fritt i
varmhuset, där de spaljeras. De förökas mycket
lätt genom sticklingar på varm fot, men äro
ej vackra som småplantor, utan måste först
bli stora, starka och rikblommiga. De bruka
ha en vilotid under nov.—jan., då de
beskäras och hållas något svalare.
Hicke’nia (Paro’dia) är ett av Britton et
Rose uppställt kaktussläkte, vars arter
återfinnas under släktet Echinocactus (se d. o.).
Hickoryträ, se Carya.
Hidalgoa We’rcklei Hook. (Compositae),
Costa Rica. Klättrande, flerårig ört med
dahlialika, orangeröda blommor. Odlas fritt
utplanterad i kallhus mot södermur och i lös
och sandig jord samt förökas genom
sticklingar.
Hiera’cium L. (Compositae). Eur. och
Nord-am. Mellan 400 å 500 arter fleråriga örter,
på sv. fibla, sällan glatta men oftast
körtel-håriga eller silkeshåriga, med jordblad i
tuvor, ofta bildande vida mattor. Gula, men
även orangeröda eller högröda blomkorgar
på en- eller flerblommiga skaft. Vackra
stenpartiväxter, eventuellt även
infattnings-växter äro: H. aurantfacuin L., Syd- och
Mellaneur. (Sv.). Håriga, fåbladiga, 30 cm.
höga blomskaft och orangeröda blomkorgar.
Sprider sig som ett ogräs genom utlöpare
och frö. Dess form rubrum, som även anses
vara en hybrid av denna och någon annan,
har eldigt högröda blommor; juli—sept. H.
Bornmii’lleri Freyn, Mindre As., blir 60 cm.
hög, har tjocka blad; hela växten tätt
brun-luddig. H. villo’sum L., Eur., är 15—30 cm.
hög, fint och tätt silkeshårig, samt har
stora gula blomkorgar i juni—juli. —
Här-förutom odlas H. gymnoce’phalum Griseb.,
H. panno’sum Boiss. och H. specio’sum
Hor-nem. H. förökas lätt genom delning eller
frösådd i det fria.
Higgi’nsia Ruiz et Pav., syn. med
Hoffman-nia.
Himanthophyllum Ait., se Clivia.
Himmelsträd, se Ailanthus.
Hippea’strum Herb. (Amaryllidaceae),trop.
och subtrop. Am. Över 50 arter, merendels
stora och kraftiga lökväxter med rörlika
eller ihåliga blomstänglar, jämbreda, ofta
långa, friskt gröna, stundom kvarsittande
blad och grant färgade, mycket stora,
lilje-lika blommor. (Om släktet Amaryllis L., se
d. o.). De i växthus numera odlade H.,
allmänt kallade ”amaryllis”, äro till
övervägande del hybrider, uppdragna genom
korsningar i många led av arterna H.
a’uli-cum Herb., H. bi’color Baker, H. Johnso’nii
Herb., H.Leopo’ldii Dombrain, H. pa’rdinum
Dombrain, H. Regi’nae Herb., H.
reticula’-tum Herb., H. solandriflo’rum Herb. och
H. vitta’tum Herb., m. fl. Givetvis ha
därvid de allra förnämsta och största
blommorna samt de vackrast färgade använts
till korsningar inbördes. Under sista tiden
söker man få fram sorter med enfärgade
blommor, vilkas kalkblad äro så breda att
de helt täcka varandra i kanterna,
varigenom blomman får en rund form. Sådan
sortförbättring pågår alltjämt, bl. a. i
Göteborgs Trädgårdsförening, där många nya
vackra, däribland rent snövita sorter upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
