Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iridaceae - Iris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Iris
Iridaceae, representerad av Crocus, samt Amaryllldaceae av Galanthus.
vackra med mer eller mindre starkt färgade
kalkblad i tvenne kransar av inbördes olika
form hos somliga släkten. Botaniskt står
familjen närmast amaryllidéernas familj.
Vissa arter äro nyttighetsväxter, ss. Crocus,
som lämnar äkta saffran, och Gladiolus,
vars knölar kunna användas till bakverk.
Som prydnadsväxter odlas arter av bl. a.
Antholyza, Babiana, Belamcanda, Crocus,
Cypella, Dierama, Ferraria, Freesia,
Gladiolus, Hermodactylus, Iris, Ixia, Lapeyrousia,
Libertia, Marica, Moraea, Nivenia, Romulea,
Schizostilis, Sisyrinchium, Sparaxis,
Tigri-dia, Tritonia, Watsonia.
Iris L. (Iridaceae), svärdsliljor. Eur. (Sv.),
Nordafr., temp. As. och Nordam. Ehuru
endast omfattande c:a 150 arter har detta
växtsläkte mer än månget annat, på grund av
blommornas säregna form och deras ofta
högst egendomliga, från andra blommor
avvikande färger,blivit föremål för
vetenskapligt intresse i så hög grad, att släktets
relativt få arter ha uppdelats i ej mindre än 12
undersläkten med avgränsade karaktärer.
Några av dessa undersläkten med arter
och trädgårdssorter äro av stor betydelse
för blomsterodlingen, medan andra äro av
mindre betydelse, ehuru deras arter äro
utmärkt vackra. Två av undersläktena äro
veterligt icke odlade.
Svärdsliljorna äro utomordentligt
användbara växter. De småväxta, vårblommande
arterna ha sin plats på stenpartiet; de
medelhöga äro förträffliga rabattväxter; vissa av
dem äro utmärkta till drivning och kunna
lockas i blomning från nyåret till frampå
våren. Alla äro välkända snittblommor, rätt
hållbara, och deras avskurna blomknoppar
slå villigt ut, stående i vatten. De äro örter
med i regel nedvissnande, antingen
svärds-lika, eller hos vissa arter grässmala, trinda
eller kantiga blad och mer eller mindre höga
blomstjälkar, stundom rikt förgrenade och
ibland försedda med högblad. Blomknoppen
är innesluten i ett hinnaktigt, sedermera
avfallande hölsterblad, som hos några arter
är grant färgat (I. laevigata). Blommorna
äro stora; de yttre blombladen breda,
nedåt-böjda och hos några av de mest odlade
undersläktena försedda med en borstig eller
skäggig, upphöjd kam i mitten eller nedtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
