Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Iris
Ixiahybrider.
kommande former av I. germanica med
bronsfärgade eller brunaktigt violetta
blomblad, ådrade med brunt. De inre bladen äro
grumligt blekgula. Blommorna dofta starkt
av honung. Flera namnsorter finnas. I.
su-sia’na L. (One.), ”Damen i sorg”. Orient.
Bladen äro korta, breda och omgiva en rak
stjälk, som i spetsen uppbär en mycket stor
blomma, vars yttre blad äro brunaktiga
med täta ådror av svart och en mörk
ögon-fläck i mitten; de inre, upprätta och mycket
stora bladen äro brunaktigt vita,
strim-miga med svart och violettbrunt. Bör
planteras utmed en solig mur, där den kan stå
torrt och skyddat i lätt men närande
jordmån. Under vintern böra plantorna täckas
med torrt barr eller torrt löv eller också
övervintras i krukor och sättas ut på våren;
juli. I. Swe’rtii Lam. (Pog.). Anses vara en
spontan hybrid med stora, vita blommor,
vilkas inre blad äro försedda med en
purpur-färgad, upphöjd kam eller köl och de yttre
lilaådrade, i kanten violettrandade. I.
tingi-ta’na Boiss. et Reut. (Xiph.) äro blå, gula och
vita hybrider, gående under benämningen
”holländska iris”, använda till drivning och
blomma i febr.—maj eller än tidigare;
allmän importblomma från Holland under
vintern. I. variega’ta L. (Pog.),ö. Eur. Omkring
40 cm. hög art med blågröna blad och i
sicksack sittande blommor, som äro gula och
gulbruna, violettådrade samt mycket
varierande hos de många trädgårdsformerna,
bland vilka märkas en rent helvit form med
namn ”Innocenza”. L verna L. (Ap.),
Nord-am. En liten art med blommor, lika dem hos
I. pumila och av djupt violett färg med gult;
april—maj. Måste odlas på skyddad och
varm, ej för torr plats på stenpartiet och där
täckas under vintern med torrt barr. I.
ver-si’color L. (Ap.), Nordam. Omkring 50—60
cm. hög med smala, spröda och ljust
gräsgröna blad. Blommorna äro violettblå och
gula med vitt mittstreck på de yttre bladen.
LWilso’nii C.H.Wright(Ap.),v.Kina.6O cm.
höga blad, ogrenade blomstjälkar och vackra
blommor, vilkas yttre blad ha en mörkgul,
rödbrunt ådrad fläck medan de inre äro
upprätta, gulvita, rödådrade; juni. I.
xiphioi’-des Ehrb. (I. a’nglica hort.) (Xiph.),
Syd-frankr. och Pyren. Omkring 40 cm. höga,
spänstiga stjälkar, uppbärande flera stora,
eleganta blommor med relativt breda
blomblad. Huvudformen är mörkt violblå, men
en mängd olika trädgårdsformer finnas i
vitt, gult och purpur, helfärgade eller
flam-miga. De användas till grupper i det fria
samt utplanteras på hösten som
tulpanlökar men böra väl täckas under vintern,
då de ej äro vinterhärdiga. Till drivning
äro de vida överträffade av nedannämnda:
L Xfphium L. (I. hispa’nica hort.) (Xiph.),
Span. och Nordafr. Denna L med sina
holländska hybrider är särdeles omtyckt och
säljes i stora mängder som snittblommor.
Deras blommor äro hållbara och knopparna
slå ut, stående i vatten. Knölarna planteras
helst fritt ut i bäddar i kalla växthus, ss.
man förfar med gladiolus, men på 6—7 cm.
avstånd från varandra. Här sköta de sig
själva och blomma vanligen mycket rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
