Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiensk stil - Itea - Ixia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Itea—Ixia
Ixiolirion montanum.
sansstilen, vilken under
1400—1600-talen sökte återuppliva antikens konst och
kultur även på trädgårdsområdet. Den L
stilen utvecklas ur landskapets karaktär;
villorna byggas på bergssluttningar och
trädgårdarna anläggas med tillhjälp av
terrasser. Formgivningen är strängt
geometrisk med undantag för under 1600-talet
anlagda djurparker. Karakteristiskt är att
landskapet med hjälp av kulissplantering
och utsiktslinjer samkomponeras med
trädgården. En harmonisk samverkan mellan
byggnad och trädgård kan också skönjas.
Kaskader, springbrunnar och andra
vattenanläggningar äro omtyckta och värdesatta
motiv i Italiens varma klimat. Trappan har
under den italienska renässansen för första
gången inom trädgårdskonsten blivit
utnyttjad som arkitektoniskt motiv. Även
skulpturer finna riklig användning.
Med den italienska barockstilens
inträde försvann känslan för den harmoniska
enkelhet och de stora drag som präglat
renässansen och många av de stora
skapelserna blevo till oigenkännlighet omlagda. Från
denna tid härstamma de i diverse former
tuktade växterna. Linjeföringen, spec. för
blomstergruppernas grundform, blev
alltmer invecklad och mönsterrik.
Aktningsvärda försök till renovering av från
renässansen välkända trädgårdar ha i många
fall beklagligtvis blivit halvmesyrer. De
härifrån hämtade idéerna till mönster vid
utformning av detaljer på terrasser, på
pergolor o. dyl. ha föga med italiensk
renässans att göra, och därmed också rätt
litet med det bästa hos I. s. M. K.
I’tea L. (Saxifragaceae). Temp. As. och
Nordam. Ett fåtal arter låga buskar med
skiftesvisa, glänsande gröna, elliptiska blad
och små vita klockblommor i klasar. Odlade
äro L ilicifo’lia Oliv., mell. Kina, med skarpt
tandade blad, samt I. virgi’nica L., Nordam.,
med sågade blad. L förökas genom frö eller
sommarsticklingar och böra de första åren
övervintras i krukor, stående frostfritt.
Kunna möjligen odlas i Sydsv. på stenparti
med vintertäckning.
I’xia L. (Iridaceae), Sydafr. Omkring 30
arter med lökstammar eller knölar
försedda örter. Svärdlika, tämligen smala och
korta blad, samt långa, på våren
framkommande trinda, stundom greniga
stjälkar med vackra, brokiga, vidöppna
blommor i tvåradiga ax av 15—80 cm. längd.
Utomordentligt vackra för kallhus och för
snitt. I macula’ta L., skinande gula,
brunprickiga blommor. L panicula’ta Delar. (I.
longiflo’ra Berg). Blommorna gula,
smal-bladiga och försedda med en mycket lång,
klubblik röd pip. I. specio’sa Andr. har
stora, intensivt och lysande mörkröda,
vidöppet klocklika blommor. I. viridiflo’ra Lam.
har långa bladiga stjälkar med små gröna
blommor, hos var. cana blekblå med
mörkblå fläckar.
L, som är lättförökad såväl genom frö
som genom småknölar, har varit föremål
för omfattande förädlingsförsök, vilka
resulterat i en hel del utmärkt vackra
hybrider med olika sortnamn. Fröet sås på
hösten i krukor, som fyllas av lätt och porös
sandjord, och ställas nätt och jämnt
frostfritt. Småplantorna tillväxa långsamt och
tåla (i motsats till Freesia) ingen
omflyttning eller skolning förrän de efter ett eller
ett och ett halvt års förlopp blivit något så
när försigkomna, då de omskolas i andra
krukor. I allmänhet inköpas emellertid
knölarna från Holk, vilket också ställer sig
billigast. De läggas 6—7 st. 2 å 3 cm. djupt i en
vanlig 5"-kruka, vilken ställes ut i bänk
och förvaras frostfritt. Då de frampå våren
självmant börja växa (de tåla ingen
varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
