Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens mikroorganismer - Jordflyn - Jordgubbar, smultron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Jordflyn—Jordgubbar
Jordflylarv jämte skadad kålrot och illa sargat
sparrisskott.
baljväxternas rötter. De nämnda
processerna försiggå i allmänhet bäst vid en temp.
av omkring 30°, vid riklig sy re tillgång samt
vid neutral eller svagt alkalisk reaktion.
Dessutom fordra de ifrågavarande
mikroorganismerna tillgång på mineralämnen,
bl. a. kali och fosforsyra. De gynnas
sålunda av jorduppvärmning, kalkning,
av-dikning, jordbearbetning och gödsling.
Baljväxtbakterier brukar man
numera tillföra vid sådd av någon baljväxt,
som ej förut odlats på jorden i fråga.
Bakteriekulturer för olika baljväxter kunna
erhållas från Baljväxtlaboratoriet,
Lant-brukshögskolan, Uppsala. Vid rekvisition
av dylika kulturer bör angivas, vilken
baljväxt som skall odlas samt odlingsarealens
storlek. I jorden finnas även
mikroorganismer, som förbruka nitrat. Bland dem
märkas cellulosasönderdelande bakterier. Dessa
förekomma i stor mängd i jord, som erhållit
med sågspån eller träavfall blandad
naturlig gödsel, och kunna där ge anledning till
minskad nitrattillgång för de växter, som
skola odlas på densamma. Denitrifikation
är en sönderdelning av nitrat eller nitrit
under bildning av fritt kväve. Denna process
sker i jorden åtminstone företrädesvis
genom bakterier. Den äger endast rum, om
luftens syre ej har tillträde. Det är vissa
eljest aeroba bakterier, som vid inskränkt
lufttillträde upptaga syre ur nitrat. I
praktiken söker man i jorden förhindra denna
process genom avdikning och lämplig
bearbetning. Bland viktiga mikroorganismer
i jorden förtjäna även svavelbakterierna att
här nämnas. De oxidera svavelväte och
svavel till svavelsyra. E. J.
Jordflyil kallas en grupp nattfjärilar, vilkas
larver äro ljusskygga och dölja sig under
dagen i jorden, för att nattetid komma fram
och söka sig föda. En av de vanligaste
arterna är sädesbroddflyet (Agrotis segetum).
Det är en mörkt brungrå fjäril med nästan
vita bakvingar, vilken lätt kan förväxlas
med snarlika, närbesläktade arter. Larven
är nästan enfärgat jordgrå med svagt
antydda mörkare längsränder och glänsande
grågult huvud med två halvmånformiga
svarta fläckar på hjässan. Den blir c:a 3,5
cm. lång. Sådana larver finner man ofta vid
jordens bearbetning. Blottas de, knyta de
hop sig och rulla undan för spaden.
Fjärilarna förekomma talrikast under
högsommaren och lägga då en betydande mängd
ägg, kanske ett tusental på örter av skilda
slag. Larverna angripa alla slags växter,
örter, buskar och träd. I köksträdgården
anställa de stundom stor skada på
rotfrukterna genom att gnaga stora gropar i dem.
Sådana finner man ibland även på lök.
Spädare växtdelar bita de av i eller strax
ovan jordytan. De kunna t. o. m. göra
åverkan på sådana giftiga växter som t. ex.
tobak. Stundom träffas larverna även i
växthus, där de kunna anställa skador på
varjehanda växter. I den mån det låter sig göra,
bör man insamla och döda larverna. Unga
plantor kunna till en viss grad skyddas, om
de före utplanteringen doppas i någon
arse-nikhaltig vätska. Utströende av kainit vid
fuktig väderlek anses fördriva larverna.
A. T.
Jordgubbar, smultron (Fraga’ria L.,
Rosa-ceae). Fleråriga örtartade växter med
trefingrade blad, vita blommor och s. k.
skenfrukter (ett saftigt, rött fäste eller en
uppsvälld aromatisk blombotten, på vilken de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
