Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laburnum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Laburnum
Gammalt gullregnsträd i Ystad. Foto Krook.
parkens och trädgårdens mera
framstående prydnadsväxter. Deras utomordentligt
starka färg tillåter dock icke, att de
användas alltför mycket för att icke verka
tröttande och överväldigande. Enstaka
exemplar tillsammans med rödblommig hagtorn,
med rosentry och syrener är däremot
vackert. L. alpfnum Griseb. (Cy’tisus a. MilL),
alpgullregn, Sydeur., är buskformig och
blir sällan mer än 4—7 m. hög. Bladen hos
denna art äro blanka och skinande
mörkgröna samt större än de hos L. anagyroides.
Blommorna äro djupt gula och sitta tätare
och i längre klasar, vilka slå ut 8—10 dagar
senare än det vanliga gullregnet. Av denna
art finnes en var. pe’ndulum med hängande
grenar. L. anagyroi’des Med. (L. vulga’re
Griseb., Cy’tisus Labu’rnum L.) är det
vanliga gullregnet, som når en höjd av över
10 m. Hos de olika formerna äro
blommornas guldgula färg mer eller mindre djup
eller ljus, liksom också blomklasarnas längd
och täthet kan skifta. Av varieteter böra
nämnas: var. a’ureum med gula blad; var.
autumna’le, som är remonterande och
blommar om på hösten om än sparsamt, samt
var. pe’ndulum, som har hängande grenar
och endast bör odlas som högstammiga träd.
Vidare finnas formerna Alschingeri med
silkesludna blad; Carlie’ri med korta
utåt-nickande blomklasar och chrysophy’llum,
gulbladig. L. Wate’reri Dipp. (L. Vo’ssii
hort., L. Pa’rksii hort.) är en oftast under
namn L. Vossii till drivning odlad spontan
hybrid mellan de båda arterna. Den har
mycket långa, ej fullt så täta klasar, vilkas
blommor ofta få små bruna streck på seglet.
L. böra odlas hellre på torr än fuktig
jord och i full sol. På fuktiga lägen frysa
de ofta rätt illa och kunna dö ut. De
beskäras icke annat än för eventuell gallring av
gamla grenar, vilken beskärning i så fall
bör ske efter blomningen på sommaren.
Beskurna på annat sätt förlora de gärna den
eleganta form de ha av naturen. L. förökas
genom frösådd på våren och på lös, varm
jord och solig plats. L. alpinum är rätt
ömtålig de första åren och bör helst
övervintras frostfritt, vilket även fröplantorna av
de andra må bäst av. De böra därför på
hösten tagas upp och jordslås i frostfri bänk.
Som unga måste plantorna ofta omskolas
så att deras rötter bli rikt förgrenade och
därigenom få lättare att fästa sig i jorden.
Man ser nämligen ofta, att L. står lutad på
sned på grund av dålig rotning, som ej
förmått hålla den tunga växten i rät
ställning. Varieteterna förökas genom
bark-ympning (se Y m p n i n g) tidigt på våren,
vartill unga fröplantor eller stammar av L.
anagyroides användas. Saften hos samtliga
är giftig. (Hzn.)
Sjukdomar. Blad mögel (Peronospora
cytisi) framkallar på bladen ljusbruna,
kantiga fläckar, på undersidan med en grå
mögelbeläggning. Bladen kröka sig, torka
och falla av. Sjukdomen är mycket farlig
för unga plantor. Fläckar på blad och unga
skott samt bladfällning framkallas även av
en annan svamp, Ceratophorum setosum,
som kan göra stor skada i plantskolor. Se
vidare under Blad mögel. Th. Lfs.
Skadedjur. Gullregnmalen
(Cemio-stoma laburnella) förekommer stundom
allmänt i s. delarna av Sv. Det är en mycket
liten malfjäril, vars larver leva i mer eller
mindre rundade biåsminor i bladen på
gull-regn. Då dessa förekomma talrikt, förfula
de i hög grad träden. Grundlig rengöring av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
