Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lactuca - Laelia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Laelia
Laelia gouldiana.
satta blad eller jordblad. L. muralis Less.
(Prena’nthes m. L.), Eur. (Sv.), är ett
ogräs, vars var. atropurpidrea är djupt
bronsbrun och kan användas på skuggiga
platser. Sås av frö. L. pere’nnis L., Eur.,
blir 30—60 cm. hög och har blågröna,
parflikiga blad med smala småblad.
Blomkorgarna äro blålila, rätt stora och vackra och
samlade i flocklika kvastar. Förökas genom
delning och blir vackrast i fet och kraftig
jord. Se vidare Sallat.
Laelia Ldl. (Orchidaceae). Omkring 40
arter epifytiska orkidéer i trop. Am., från
Mex. till Brasil. Många av släktets arter
och än flera av de hybrida släkten, till vilka
vissa L. bidragit, äro föremål för stora
odlingar som snittblommor. Laeliornas blom-
Laelia jongheana.
mor äro liksom cattleyornas i många fall
mycket vackra och stora och oftast hållbara
som avskurna. I andra fall närma sig många
L. mera till Epidendrum än till Cattleya.
De skilja sig botaniskt från Cattleya genom
antalet pollenmassor i varje blomma, fyra
hos Cattleya parvis i två fack, men åtta hos
L. med fyra i varje fack på var sida om
könpelaren. Ur odlingssynpunkt är det lämpligt
skilja på tvenne slag av L., vilka också
förete olikheter i sin yttre gestalt, nämligen de
sydamerikanska arterna och av dem
framkomna hybrider, vilka likna Cattleya, och de
mexikanska, som till utseendet mer närma
sig Epidendrum. Hur nära dessa släkten,
jämte Brassavola och Sophronitis, stå
varandra visar den mängd i växthus
uppdragna hybrider, som uppdragits genom
korsningar mellan arter av nämnda släkten.
Mexikanska L. ha i regel korta och
relativt tjocka bulber med 2—3 hårda,
lan-settlika blad och 3 till många blommor
samlade på långa, vajande stänglar.
Blommorna äro mindre och betydligt fastare till
konsistensen än hos de sydamerikanska
arterna, samt därigenom mer hållbara än vad
fallet är hos de sistnämnda. L. a’lbida Bat.
har relativt små, doftande vita eller
rosavita blommor. Är tyvärr rätt kinkig. L.
anceps Ldl. är en präktig
vinterblomman-de och tacksam art med mycket långa
vajande stänglar med 3—5 flata, stora, rödlila
blommor, hos var. alba vita, liksom hos de
storblommiga var. sanderia’ na och ”Stella”
m. fl. Blommar regelbundet och växer villigt
men blommorna just hos denna art äro rätt
ohållbara. L. autumna’lis Ldl. har blommor
av mörkare violett färg med gräddgul läpp,
vilka slå ut i okt.— nov. Är betydligt
ömtåligare än L. anceps och blir sällan mer än
några få år gammal i odling. L. gouldia’na
Rchb. f., som anses vara en spontan hybrid
mellan L. anceps och L. autumnalis,
infördes i stora partier för omkring 30 år sedan
samt blev föremål för stora odlingar, mest
därför att den nästan undantagslöst
blommar upp precis lagom till jul. Liknar L.
autumnalis men har större blommor,
sittande runt en upprätt trind stängel. Här
nämnda arter odlas i temp. växthus, 12—15°
under vintern, i ren frisk luft och stående
nära glaset men beskuggas för solsken. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
