Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamillaria (Mammillaria) - Mamiller - Mamillopsis - Mammutträdet - Mandel - Mandevilla (Mandevillea) - Mandirola lanata - Mandragora officinarum - Manettia - Manfreda - Manganbrist - Mangold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Mamiller—Mangold
viss grad förlora sin karakteristiska form.
I övrigt se Kaktusodling.
Mamiller kallas de hos olika kaktusarter
olikformade vårtor, vilka förekomma
företrädesvis hos Mamillaria och från vilka
be-väpningen utgår, men däremot icke
blommorna. M. förekomma även hos andra arter
av kaktus, och uppbära då även blommorna.
Mamillo’psis senflis Web., se Mamillaria s.
Mammutträdet, se Sequoia.
Mandel, se Prunus communis och P. nana.
Mandevflla (Mandevi’llea) Lindl.
(Apocy-naceae). Omkring 50 arter klättrande
buskar i trop. Am., Västind. och Mex. De ha
motsatta blad och i regel stora blommor i
ensidiga, fåblommiga klasar från
bladvecken. Av arterna odlas huvudsakligen M.
sua-ve’olens Lindl., Arg., som har städsegröna,
hjärtlika blad och stora, vita, doftande
blommor i hängande klasar från årsskotten.
Förökas av frö eller sticklingar av små
sidoskott på svag undervärme. Trives bäst om
den utplanteras fritt i temp. växthus i en
med porös och näringsrik jord fylld bädd,
samt där ledes upp mot spaljé. Bör
nedskäras efter blomningen. Liknande art är
M. tweedia’na Gad. et Stapf.
Mandirola lana’ta Planch. et Lind., se
Achimenes l.
Mandra’gora officina’rum L. (Solanaceae),
alruna. Medelhavsl. Flerårig ört med tjockt
uppsvälld rotstock, stora jordblad och
grumligt vitaktiga blommor. Växten har i gamla
tider odlats som läkeört av narkotisk
verkan. Den har i folktron tillskrivits
hemlighetsfulla och överjordiska verkningar,
väl mest på grund av sin underligt formade,
lodräta rotstock, av vilken snidades mer
eller mindre fantastiska figurer, som
an-sågos ha magiska krafter. Dess saft
blandades i ”kärleksdrycker”. Har intet
prydnads- eller nyttighets värde.
Mane’ttia Mut. (Rubiaceae), trop. Am.
Omkring 25 arter örter och buskar med tunna,
slingrande stjälkar eller grenar och
ansenliga blommor i bladvecken. Odlade äro: M.
bfcolor Paxt., Brasil., med oskaftade,
blågröna, ovalt lansettlika blad och ensamma,
2 cm. stora, röda, i spetsarna av blombladen
skarpt avgränsat gula, bukigt rörformiga,
köttiga blommor; M. infla’ta Sprague,
Pa-rag. och Urug., liknar den förstnämnda och
förväxlas ofta med denna men skiljer sig
genom starkt håriga blommor, vilka i det
närmaste sakna de gula bladspetsarna. M.
förökas genom sticklingar, vilka tagas av
de på våren frambrytande unga skotten.
Trivas bäst om de utplanteras fritt mot
spaljéer i halvvarmt växthus, där de
blomma på våren. De kunna också odlas i krukor
och rankorna bindas upp omkring
ståltråds-ställningar. Efter blomningen böra de
inskäras något.
Mailfre’da Bak. (Amaryllidaceae). Omkring
20 arter agavelika växter, vilka av
somliga botanister anses vara ett undersläkte
till A g a v e. M. maculo’sa Rose (Aga’ve m.
Hook.), s. Texas, har en rosett av
lång-spetsiga, lansettlika, grågröna, skarpt
brunfläckiga blad och höga stänglar med
uppåt-riktade, doftande grönvita blommor. M.
vir-ginia’na Salisb. (Aga’ve v. L., A. padlida
Salisb.), n.ö. Am. från Maryland till
Florida m. fl. trakter av Am. Bladen, som
årligen vissna ned, äro mörkgröna och
samlade i rosett. Blomstängeln är 1—1,5 m. hög
med 5 cm. långa grönvita blommor. Odlas
säkrast i stora krukor, övervintras i
kallhus och ställas ut i soliga sandbäddar under
sommaren.
Manganbrist. Grundämnet mangan, som
tidigare ansetts obehövligt för växterna, har
på senare tid befunnits nödvändigt för dessa,
låt vara i mycket små mängder. Det synes
äga betydelse för kväveassimilationen och
för alstringen av bladgrönt. Hos
trädgårdsväxterna yttrar sig M., såvitt man vet, som
bleksotartade symtom eller ljusa, torkande
bladfläckar. Mangan i tillräckliga mängder
torde finnas i de flesta jordar, men
upptagandet kan försvåras genom olika
omständigheter, t. ex. stark kalkning, så att
plantorna komma att lida brist. Härigenom
uppstående skada kan förebyggas genom
tillförsel av något mangansalt (vanligen
mangansulfat), 50—150 kg. pr har. Th. Lfs.
Mangold (Beta vulga’ris L. var. Cicla L.,
Chenopodiaceae) är en form av vanliga
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
