Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellankultur - Melocactus - Meloner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Melocactus—Meloner
307
kunna t. ex. rädisor, dill eller sallat odlas
mellan kål och skördas innan de senare vuxit
ut och behöva hela platsen. I
fruktträdgårdar förekomma ofta M., framför allt medan
träden äro unga. Endast i planteringar, där
träden även som äldre stå på tillräckligt
stora avstånd från varandra, kunna M. giva
resultat. För att jordens näringsämnen
skola vara till fyllest erfordras rikligare
gödselgiva där M. bedrives. Denna bör
också giva en sådan avkastning att den lönar
det merarbete som erfordras bl. a. genom
det hinder den obetingat utgör vid jordens
bearbetning och trädens besprutning.
Vanliga M. i fruktträdgården äro jordgubbar,
ettåriga köksväxter, rabarber och vinbär.
Urvalet måste dock ske med hänsyn till de
odlade trädslagen, vilka dels i och för sig
ha olika fordringar på jordens beskaffenhet,
dels visa att gödselgivor och beskärning stå
i ett bestämt förhållande till varandra.
M. K.
Meloca’ctus Link et Otto (Cactus Br. et R.)
(Cactaceae). Dessa i Västind. ofta på
sanddynerna växande kaktéer äro till utseendet
rätt lika Echinocactus men äro i spetsen
av sina brett kägelformiga växtkroppar
försedda med en hätta eller rund upphöjning
av ytterst tättsittande spjut och taggar
inbäddade i mer eller mindre mjuka ullager.
På denna upphöjning, cephalium,
förekomma de rödlätta blommorna och
frukterna, vilka icke synas förrän de äro mogna.
Sådana M. införas ofta som
märkvärdigheter till Eur. av samlare och av sjömän
men synas dock icke trivas i odling, utan dö
snart ut. Unga plantor finnas nog men sakna
den karakteristiska hättan, som icke bildas
förrän plantorna i hemlandet nått en viss
ålder och storlek.
Meloner (Cu’cumis Melo L., Cucurbitaceae),
Sydas., trop. Afr. Med avseende på
frukternas form och ytans beskaffenhet har
man indelat M. i olika grupper, vilka ibland
äro svåra att skilja åt på grund av
korsningar. Således finnas
Cantaloupmelo-n e r, vilka ha starkt räfflade, plattrunda
frukter med ojämn, knottrig yta.
Hithörande sorter odlas sällan i vårt land, emedan
de äro svåra att sälja. Nätmelonerna
äro mer eller mindre nätade med grunda
Melocactus med karakteristiskt ”cephalium”. Gbgs
Trädg.-för. Foto Hzn.
åsar eller räfflor. Till formen äro frukterna
runda eller ovala. Släta eller
orientaliska M. äro i allmänhet klotrunda
med slät yta. Dessa och nätmelonerna odlas
i stor utsträckning. Gurkmelonen är
en om gurkor påminnande typ, som vid
mognaden är gul med gröna fläckar. Den har
ej något odlingsvärde här.
Fruktköttets färg är mycket växlande hos
de olika sorterna. Det kan vara
orangefär-gat, orangerött, gult, gröngult, grönt o. s. v.
De grönköttiga melonsorterna ha
tyvärr ännu ingen större marknad här i landet,
trots att de äro vida överlägsna de
gulköttiga i arom och saftrikedom. Av grönköttiga
sorter kunna nämnas: ”Green Nutmeg”,
mycket hög kvalitet; ”HoweyDew”, god
kvalitet. Den tycks kräva hög temp. under
odlingen. ”Suttons Ringleader” har lagom
stora frukter till försäljning. Kvaliteten är god.
De gulköttiga sorterna äro ännu så länge
de mest begärliga. Vid val av sorter för
ekonomisk odling i större skala lägges stor vikt
vid tidigheten, avkastningen, storleken och
utseendet. Vid odling i såväl växthus som
bänkar ha sorter med små till medelstora
frukter mycket högt odlingsvärde. Enligt
danska försök med de i Danm. mest odlade
sorterna, visade det sig, att ”Stormly” hade
de största frukterna, medan ”West” och
”Vigerslev” hade de minsta. De tvenne
sistnämnda sorterna voro också de tidigaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
